Den externa utredare, Runar Viksten, som har haft i uppdrag att granska jävsförhållanden mellan två chefer i högsta polisledningen har nu lagt fram sina slutsatser. De två högt uppsatta cheferna har haft någon form av relation, bedömer utredaren, men utan att den ena tog höjd för jäv i chefsbeslut som har berört den andra. Det gäller en löneförhöjning, ett förlängt förordnande och ett beslut om att tilldela tjänstevapen. Kritiken riktas mot Mats Löfving som då var chef för Nationella operativa avdelningen (Noa). 

Personer som har eller har haft en intim relation - eller något liknande - ska inte riskera att gynna eller straffa varandra i sin yrkesroll. För en myndighet handlar det om förtroendet gentemot medborgarna och inom organisationen. ”Mycket allvarligt”, som justitieminister Gunnar Strömmer (M) formulerar det. 

Det allra mesta hade kunnat undvikas om besluten hade överlåtits till någon annan med rätt befogenhet. Själva relationen mellan toppcheferna beskrivs på ett nedtonat sätt från den ena sidan och förnekas av den andra, enligt utredningen. Så, vad gör man om relationen är "hemlig” och/eller att ”det är komplicerat”? Även där gäller det hålla jävsrisken på tydligt avstånd. Det är ett ansvar att ta som ansvarig chef – för egen del och den som kan gynnas - även om det riskerar att bli pinsamt. 

Det här är en offentligt tvättad byk, på gott och ont. Självklart påverkar det också bilden av polisledningen i stort. Har den verkligen koll och kontroll när detta kan brisera i absoluta toppen? Även om den externa utredningen inte riktar en specifik kritik mot rikspolischefen Anders Thornberg har det uppstått en förtroendeskada. Inte tillräckligt för att sparka högsta chefen, men problematiskt nog.