De rättspolitiska talespersonerna för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet vill byta ordförande i justiteutskottet, på goda grunder. Från vänster syns Ulrika Liljeberg (C), Gudrun Nordborg (V), Ardalan Shekarabi (S) och Rasmus Ling (MP).
Krisen med koranbränningar, en växande hotbild mot Sverige, vår Natoprocess och vårt säkerhetspolitiska läge som helhet kräver följande: Sätt Sveriges bästa i främsta rummet. Laget före jaget. Det är vad Sverigedemokraternas Richard Jomshof har misslyckats med som ordförande i riksdagens justitieutskott.
Det är inte konstigt att en enig opposition nu ställer en förtroendefråga om hur Jomshof har hanterat sin roll. Det här är inte politiskt spel. Även om Moderaterna utåt försöker låtsas som om så är fallet.
Det är iskallt allvar. Vi har ett mycket svårt säkerhetsläge för Sveriges del, med hindren i Natoprocessen, det fullskaliga ryska anfallskriget mot Ukraina samt ett ökande islamistiskt terrorhot mot Sverige. Jomshof har i detta bidragit till att skärpa hotbilden mot Sverige och aktivt försvåra processen för Sveriges Natomedlemskap.
Möjligen till egen tillfredsställelse, men till skada för vårt land.
Yttrandefriheten gäller även riksdagsledamöter. Man får säga korkade saker, till och med sådant som är ondsint eller skadligt. Vi har inga faktiska kompetenskrav för att bli folkvald. Men uppdraget som ordförande i justitieutskottet kräver visst omdöme och viss ansvarskänsla. Detta har Jomshof struntat i.
Han tillhör de personer i SD-ledningen som är kvar sedan tiden i 1990-talets mörkaste extremistmiljöer. Hans negativa känslor om såväl islam som muslimer är välkända. Men när regeringen – den som hans parti backar upp – talade om att söka dialog med muslimska företrädare för att öka förståelsen för svensk yttrandefrihet, då agerade Jomshof för det motsatta. Han valde med egna utspel att underblåsa och förstärka konflikterna som koranbränningarna drev fram, via en blandning av angrepp på politisk islamism, religionen islam och på muslimer i allmänhet.
I rollen som ordförande i justitieutskottet sitter Jomshof på en tung position i lagstiftningsprocessen, inrikes såväl som från utlandet sett. Då gäller det att inte vara elefanten i porslinsbutiken, hur mycket det än kittlar att få bete sig destruktivt och få utlopp för personliga antipatier mot muslimer.
Kritiken mot SD-toppen kom inte bara från oppositionen i riksdagen. ”Jag tycker alla människor i Sverige, inklusive Richard Jomshof, ska tänka sig för hur man uttrycker sig”, sade statsminister Ulf Kristersson (M). ”Det är olämpligt att sätta egna intressen före säkerheten”, noterade Liberalernas partisekreterare Gulan Avci, exempelvis.
Det är olämpligt att sätta egna intressen före säkerheten, har
Liberalernas partisekreterare med Gulan Avci sagt om Jomshofs agerande.
Kritiken är korrekt. Jomshof har inte varit byxad att hantera sin roll. Det har skadat Sverige och det har ökat riskerna i vår tid.
Han borde avgå, helst självmant. Att byta utskottsordförande förändrar inga riksdagsmajoriteter, men det skulle göra vårt säkerhetspolitiska arbete starkare i det svåraste läget sedan det kalla krigets slut 1991/92.