Så här såg det ut vid senaste vapenamnestin 2018.
Efter en masskjutning på nyårsdagen följde stora protester i landet Montenegro. Demonstranterna krävde handling. Som svar infördes vapenamnesti. Den innebär att man under en begränsad period kan lämna in vapen och ammunition hos myndigheter utan att behöva svara på frågor eller åtalas. Därefter stramas lagstiftningen åt ytterligare.
Budskapet är tydligt: kom fram nu, så släpper vi det – annars kommer vi efter er. Tusentals vapen har redan lämnats in.
Sveriges fjärde och senaste vapenamnesti ägde rum 2018. Då lämnades 10 000 vapen in, flest i storstadsregionerna. Det börjar bli dags på nytt. Frågan lyfts i både riksdag och debatt med jämna mellanrum, men det framförs även invändningar. Dels finns ett argument om att sådana återkommande undantag urgröper lagens syfte och styrka. Att det sänder blandade signaler till en befolkning – lite som att det i Sverige är olagligt att konsumera heroin, men att man på många platser ändå erbjuder missbrukare möjligheten att byta ut sprutnålar. Skademinimering verkar alltså, för motståndarna, vara underordnat högtravande principer.
Ett annat orosmoln är att amnestier, om de införs ofta, skulle sänka tröskeln till vapeninnehav. Att fler köper illegala vapen om man vet att man snart får chans till en juridisk handtvätt. Inget tyder på att det skulle vara så. Tvärtom kan amnestier ge ökad acceptans för lagen. Normen att lämna ifrån sig vapen och ammunition som man inte har licens för, förstärks.
De vanligaste motargumenten handlar om att en amnesti är verkningslös. Det slår inte direkt mot kriminaliteten. Det är också vad justitieminister Gunnar Strömmer (M) lyfter. Majoriteten av de vapen som kommer in är trots allt inte vapen som skulle använts i förortsskjutningar. Det är jaktvapen, ofta arvegods. Amnestin är för den sakens skull inte utan syfte.
Det finns inget positivt med ett överflöd av vapen som cirkulerar utan kontroll i samhället. En amnesti behöver därför också inbegripa handgranater och sprängämnen, vilket ytterst få har någon anledning att ha hemma.
Sverige skulle må bra av färre skotthål. Det går inte över en natt, men många samverkan åtgärder kan göra nytta.
Våra vapenamnestier har historiskt sett resulterat i att ett betydande antal vapen tas ur cirkulation. Risken för att dessa hamnar i fel händer minskar. Även om många av de inlämnade vapnen inte är direkt kopplade till kriminalitet, så minskas den totala mängden vapen i samhället.
Vi står dessutom i ett läge där allt fler vapen snurrar runt bland barn och unga. Här behöver samhället erbjuda en chans att göra rätt för sig – innan det är för sent. En amnesti förhindrar också att människor åtalas för brott de förmodligen har begått av oaktsamhet eller okunskap, snarare än med avsikt att begå våldsbrott.
Våra rättsvårdande myndigheter har nog på sitt bord, en amnesti vore en vinst i sig.