Frågan om hur hela Sverige ska leva har under många år reducerats till en fråga om hur högt bränslepriset ska tillåtas vara. I symbolik, retorik och praktik har landsbygdspolitiken rört sig kring ”priset vid pump”. Mycket sällan talas det om förutsättningarna för att det ska finnas en pump överhuvudtaget. Då blir allt genast krångligare, med en politik som ska främja att människor kan ta sig dit: genom framkomliga vägar, vettiga boendemiljöer och att privatekonomin inte innan tankningen blivit fullständigt kölhalad av alltför höga kommunalskatter. 

I debatten om staden och landet måste därför fler perspektiv lyftas in än det man ser just när räkneverket tickar. I en ny bok, med det smått dystopiska namnet ”Döden vid Faxälvens strand” (Joakim Broman, Timbro förlag, 2023) görs just detta. Med utgångspunkt i författarens födelseort Ramsele börjar en vindlande resa bland vad som också borde vara en del av debatten om landet. Skattesystemet. Energiförsörjningen. Klassfrågorna. Tillgången till sjukvård och bildning. Detta alldeles utan att måla Ramsele och liknande, tynande orter i alltför depressiva färger, och inte heller med överentusiastiska tummar knutna för att nästa stora grej ska rädda bygden. 

Ett perspektiv som lyfts i boken är det kommunala skatteutjämningssystemets utformning. Tanken med systemet är att kommuner och regioner som på grund av ogynnsam demografi har sämre skattekraft och högre kostnader ska kunna ta sitt lagstadgade ansvar för vård, skola och omsorg. 

I praktiken innebär systemet att storstäderna Malmö och Göteborg i år kan räkna hem sex respektive tre miljarder kronor från utjämningen. Två mycket små kommuner, Dorotea och Arjeplog, sett till antalet invånare, får runt 80 miljoner kronor vardera. Det är mer pengar räknat per invånare, men ändå inte tillräckligt för kommuner med stora strukturella problem, som enorma geografiska avstånd och en åldrande befolkning. 
Samtidigt ryms bland annat 125 kommunikatörer i Malmö stads enorma budget. Under årens lopp har flera överilade kommunala initiativ i Malmö uppmärksammats, såsom förekomsten av skateboardsamordnare, en kommunal projektledare inom e-sport och ett initiativ för att ta fram en ”ljudidentitet” för staden. Sådant är inte bara provocerande i sig, det bidrar också till att den folkliga acceptansen för skatteutjämningssystemet minskar. 

Den som står på Storgatan i ångermanländska Ramsele, lappländska Dorotea eller jämtländska Strömsund kan tydligt se konsekvenserna av de senaste decenniernas centraliseringspolitik. Där märks behovet av politisk klarsynthet, samtidigt som det faktiskt finns möjligheter att ändra ordningar som inte är rättvisa. Det senare kräver att fler politiker lyfter blicken från bensinmackens räkneverk.