Forskning om klimatomställningen, hur den bedrivs i dag och hur den påverkar människors liv, är känslig materia. Vad är egentligen okej och inte okej att tycka om svensk miljöpolitik? Frågan är högst berättigad efter en debattartikel som visar hur svårt det kan vara att ha avvikande uppfattningar i grupper där det finns en stark åsiktsgemenskap.
Johan Gärdebo är forskare inom humaniora och studerar klimatomställningen. Han tittar på orter runt om i Sverige med en stark koppling till en klimatpåverkande industri. Exempelvis Lysekil, där Preems raffinaderi Preemraff ligger. Det är en anläggning som ger upphov till stora mängder koldioxidutsläpp, men som även skapar många jobb på orten och därmed hjälper människorna som bor i Lysekil att försörja sina familjer. Preemraffs verksamhet är skadlig ur miljösynpunkt men kan samtidigt vara positiv för Lysekil som ort. De produkter man tillverkar finns det dessutom fortfarande i högsta grad en efterfrågan på. Alltså finns här en känslig fråga: när politiker vill lägga ner en verksamhet som Preemraff, vilka effekter får det egentligen för klimatet respektive människorna som jobbar där?
I Aftonbladet Kultur (11/1) skriver Gärdebo om detta och sin forskning, som den senaste tiden bedrivits vid Seed Box, ett internationellt forskningssamarbete med bas på Linköpings universitet. Han konstaterar att åsikterna om den svenska klimatpolitiken skiljer sig åt väldigt mycket mellan människor som jobbar i den svenska industrin, och den miljömedvetna medelklassen i akademin. För att undersöka denna diskrepans ville han för sin forskning ta in författaren och debattören Malcom Kyeyune som mentor, en roll som finns på Seed Box. Kyeyune har ett marxistiskt perspektiv på klimatomställningen och har skrivit om och kritiserat den urbana medelklassens ensidiga perspektiv på klimatfrågan. En typ av åsikter som Gärdebo ofta stöter på i sin forskning.
Men Seed Box vägrade låta Kyeyune vara Gärdebos mentor. De har enligt honom konstaterat att Kyeyune är för kontroversiell, eftersom han förknippas med exempelvis alternativ högermedia. Hans perspektiv är helt enkelt inte välkommet.
Det må vara ett enskilt exempel på hur åsiktskorridoren inom klimatdebatten påverkar den akademiska friheten, men det är ett väldigt intressant sådant. Något har blivit skevt när åsikter som avviker från universitetselitens anses vara så problematiska att de inte ens får föras fram i en prövande debatt.
Det är en farlig utveckling som måste lyftas fram och kritiseras. Dels för att inga frågor bör vara tabu inom akademin – hela syftet med fri forskning är att pröva alla perspektiv. Men även eftersom sakfrågan, hur vi ska genomföra en klimatomställning, är ett samtal som alla svenskar måste bjudas in till. Om politiken dikteras från en elit som inte själva drabbas av politikens konsekvenser riskerar vi bakslag, vilket är farligt. Klimatomställningen är nämligen helt nödvändig, och just därför den måste genomföras på ett sätt som har brett folkligt stöd.