“Hur vågar ni?” utbrast Greta Thunberg inför FN:s klimattoppmöte i New York år 2019. Det direktsända talet spreds som en löpeld i sociala medier. Budskapet att vuxenvärlden svikit framtida generationer genom att inte göra tillräckligt för att rädda klimatet var inte nytt, men Thunbergs framförande gick rakt genom rutan. “Allt ni kan prata om är pengar och sagor om oändlig ekonomisk tillväxt – hur vågar ni?”

Talet säger något om hur debatten kring klimatfrågorna låter. Den klimatrörelse som Thunberg har bakom sig har länge präglats av alarmism, pessimism och klimatångest. Bovarna är storföretagen och kapitalismen. På den andra sidan finns de som har insett att klimatet inte hjälps av att nedmontera marknadsekonomin. Polariseringen har gått så långt att vi i dag talar om att klimatfrågan är en del av kulturkriget.

Det kan tyckas ligga nära till hands att förutsätta att det skulle finnas ett samband mellan stigande ekonomiskt välstånd och ökade utsläpp. Ju mer handel och konsumtion, desto mer energi- och materialåtgång. En oändlig tillväxt kommer till slut att sluka jordens ändliga resurser. Eller?

Nej, riktigt så enkelt är det inte. Globalt sett har utsläppen ökat. Men att detta skulle bero på att världen blivit rikare är ett felaktigt antagande. Samtidigt som Sveriges ekonomi vuxit med 60 procent och befolkningen ökat med 1,6 miljoner sedan 1990, har våra utsläpp minskat med 29 procent. Hur kommer det sig då att utsläppen globalt sett fortfarande ligger på höga nivåer? Jo, i ekonomier där den ekonomiska tillväxten inte är lika god har utsläppen i stället ökat i omfattning. Detta bidrar till de illavarslande siffrorna globalt sett. Ekonomisk tillväxt är alltså frikopplat från nivån av koldioxidutsläpp. 

Det tjänar inte någonting till att vara klimatpessimist.

Foto: Alberto Pezzali

Ändå har idén om ekonomisk nedväxt vunnit mark i den moderna klimatrörelsen och normaliserats så till den grad att den välkomnas in på FN:s klimattoppmöte. Men den klimatpolitiska omställningen kan inte handla om att göra avkall på samhällets välstånd, utan att med hjälp av forskningsframsteg och ny teknik ställa om. 

Det är precis det som klimatarbetet inom EU går ut på. Inom ramen för den nya gröna given betonas särskilt vikten av ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft. Målet om klimatneutralitet år 2050 ska uppnås bland annat genom en översyn av den mycket framgångsrika handeln med utsläppsrätter. Här utnyttjas marknadskrafterna till klimatets fördel. När det är mer lönsamt att ställa om till fossilfria energislag, handlar företagen därefter. 

Att tala om pengar och oändlig ekonomisk tillväxt är absolut nödvändigt. Klimatrörelsen måste lämna sina sagor om nedväxt  till historien och inse att det inte tjänar någonting till att vara klimatpessimist. Framtidens lösningar finns hos de optimistiska företagarna och forskarna som kan säkra en grön omställning.