För första gången sedan 2006 går Moderaterna till kommunval i Nyköping på egen hand – utan uttalade fasta samarbeten. Det är klokt sett till det läge som är.
Företagaren Ahmad Eid är Moderaternas nya förstanamn, han har marscherat raskt fram inom politiken under den senaste mandatperioden. Det nuvarande oppositionsrådet i Nyköpingspolitiken, Anna af Sillén, siktar i stället på att bli riksdagsledamot. Eid, vars bild just nu syns både här och där på reklamtavlor i kommunen, tar över målet att bli Moderaternas första kommunalråd sedan Jan Carle. Det var under Nyköpingsalliansens tid, 2006-2010, där även Miljöpartiet ingick.
Den gångna mandatperioden har förändrat spelplanen – inte bara i rikspolitiken utan också lokalt. För fyra år sedan stod Alliansens då fyra kvinnliga gruppledare vid Nyköpingshus för att lansera sin gemensamma politik, ungefär vid samma tid som nu. Den här gången stod Eid ensam. Väl medveten om det som blev slutpunkten på fyrpartisamarbetet, valresultatet 2018. Centerpartiet ville inte stå i beroende av Sverigedemokraterna och bildade i stället ett nytt styre ihop med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, med Vänsterpartiets tysta medgivande.
Moderaterna i Nyköping bedömer sig nu stå starkare på egna ben än som en del av en fast flerpartigemenskap. Den punkten är Ahmad Eid tydlig på. Valresultatet om lite drygt en månad sätter ramarna för vad som är möjligt för hans och partiets del.
Lokalt lovar M bland annat mer resurser till skola och omsorg. Det ska bli fler övervakningskameror, mer kostnadseffektiv förvaltning och färre Nyköpingsbor med försörjningsstöd. Någon skattehöjning kommer inte på tal. Mycket går igen från förr, de flesta partier följer sina långa linjer när nya lokala ledare träder in.
Vi står i ett osäkert konjunkturläge, i en osäker omvärld. Det svåra är inte att lova mer resurser här och där, det svåra att hitta andra utgifter och kostnader att med kraft kunna begränsa. Den som likt Moderaterna vill få ned utgifterna för försörjningsstöd – alltså, socialbidrag – behöver närma sig detta med ett stort mått ödmjukhet. Fler i jobb och färre i bidrag är eftersträvansvärt, men inget är så lätt som det kan låta. I varje fall om man vill ge människor rimliga vardagsförutsättningar.
En inledande utmaning för Ahmad Eids del är partiets valresultat från 2018. I rikspolitiken var detta val mycket av en motgång, en missräkning, men lokalt gjorde M ett mycket starkt valresultat. I Nyköpings kommun fick Moderaterna 25,6 procent av rösterna i kommunvalet. I riksdagsvalet var stödet betydligt lägre från Nyköping, cirka 20,1 procent. Även om partiet förblev i opposition lokalt, lägger det ribban högt för Eid att överträffa.
Sett till rikstrenderna och hur det brukar vara i Nyköping talar det mesta för att det blir ett mycket jämnt val lokalt. Inget av de två största partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna, har därför råd att begränsa sitt manöverutrymme. Höger och vänster inom kommunpolitiken är likväl relevant. Det färgar utgångsläget i många frågor och styren med stora inbyggda oenigheter får svårt att leverera över tid. Men det är – och brukar vara – mindre svårt att forma mer vågade koalitioner utifrån valresultatet i kommunpolitiken än i riksdagen. Murarna är inte lika höga, den politiska mitten är en plats där partier ofta inser att de behöver mötas för att få något gjort.