Fler bostäder behövs för att motverka ett cyniskt spel där kommuner skyfflar utsatta människor mellan varandra.
Vi försöker lära barn från väldigt tidigt ålder att alla människor är lika mycket värda. Vad det egentligen betyder är något av en filosofisk fråga, men det verkar som att flera kommuner menar att vissa medborgare i vart fall inte är värda vad de lagligen har rätt till.
Häromveckan veckan gjorde komikern Messiah Hallberg ett inslag i satirprogrammet Svenska nyheter om så kallad social dumpning. Det har visat sig att flera kommuner aktivt uppmuntrar utsatta medborgare att flytta från kommunen. Närmare bestämt försöker rikare kommuner omplacera invånare som kostar pengar till kommuner med ett bostadsöverskott och stora sociala utmaningar. Nyanlända, missbrukare och våldsutsatta kvinnor får en tågbiljett, lägenhetsnyckel och en hyra eller två förbetalda för att kommunen ska slippa resurskrävande invånare.
Att kommuner försöker skyffla sociala kostnader på varandra är tyvärr inget nytt. För snart 20 år sedan såg vi en långvarig tvist mellan Gnesta och Täby kommuner kopplat till LSS-kostnader. Detta, bland annat, ledde att lagen ändrades.
Vårt sociala skyddsnät och hur det fungerar tål att diskuteras. Ett tydligt problem är att 106 kommuner, enligt en undersökning från Boverket, säger sig ha tagit emot invånare som blivit uppmanade att flytta från sin tidigare hemort. Det är osmakligt och oacceptabelt. Utsatta människor räknas in en cynisk kalkyl med skattekrona in och skattekrona ut, utan att det finns ett intresse av att hjälpa, bara komma undan. Även om politiker är kritiska till hur något är ordnat, så ska det inte vara möjligt att välja bort det ansvar som gäller. Särskilt inte genom att förflytta fattiga människor som om de spred smitta.
En huvudorsak till att människor tvingas lämna sina hemkommuner är att det inte finns tillräckligt med bostäder. Den svenska bostadsbristen har stått högt på agendan länge. Trots att frågan sägs vara prioriterad så byggs det för få nya bostäder. Under förra året sjönk dessutom antalet planerade bostadsprojekt som en sten. Denna trend ser ut att fortsätta under 2024.
Samtidigt motsätter sig opportunistiska politiker runt om i landet visst bostadsbyggande. I januari skrev exempelvis moderata företrädare i Stockholm en debattartikel i Svenska Dagbladet, där de hävdade att villaområden håller på att “byggas sönder” med lägenhetshus. Motståndet mot byggande och social dumpning tar avstamp i samma syn på det avvikande och mer krångliga. Bostadsbrist blir ett bekvämt argument för att uppmuntra eller till och med tvinga att vissa medmänniskor flytta, till andra kommuner.
Social dumpning är moraliskt oacceptabelt. Det är ett cyniskt utnyttjande av att det svenska sociala skyddsnätet är knutet till hemkommunen. Alla har rätt att flytta om de vill, men det ska bygga på att vi väljer själva.