Bryr sig Nyköping? Berör det Oxelösund? Har Trosa något ansvar? Och varför skulle Gnesta agera? Har en kommun över huvud taget något ansvar för säkerhet som sträcker sig längre än att skydda kommunala byggnader mot inbrott?
Svaret borde vara självklart, men det är det inte i dag. Nu senast är det Sundsvall och Timrå som jublar över en kinesisk batterifabrik. Budskapet är som sämre kinesisk propaganda, ”det är privat kapital och har inget med kommunistpartiet att göra” låter det från industriparken, styre och opposition. Det är att leva i förnekelse, sedan åtminstone 2017 går det inte att göra den uppdelningen i Kina på grund av säkerhetslagstiftningen.
Kinesiska företag och medborgare måste lyda underrättelse- och säkerhetstjänsterna. Vi pratar alltså om en auktoritär hybrid-kapitalism. Kina har av strategiska skäl inte tänkt låta Europa bygga upp en självständig grön teknik, och har en tydlig strategi att försöka komma in i ägandet av batterifabriker. EU:s tal om att riskminimera möts av kinesisk handling för att omintetgöra försöket.
Det är en del i målsättningen att etablera Kina som den ledande globala supermakten till 2049. Då ska vi leva i det kinesiska kommunistpartiets världsordning.
När det sedan avslöjades att batteritillverkarens dotterbolaget finns verksamt i den stängda Xinjiangprovinsen, som också heter Östturkestan, där Kina bedriver folkmordspolitik fortsatte förnekelsen i Sundsvall och Timrå. Papegojebudskapet upprepas om att det inte finns något problem. Över tusen arbetstillfällen för en kommun är som en jackpot på en enarmad bandit. Att det sedan ytterst kan medföra en värld där svenska medborgare godtyckligt kan kidnappas (som Gui Minhai) och fängslas för sina åsikter, där det bedrivs folkmordspolitik och där tystnad är guld är väl inte Sundsvall och Timrås ansvar, eller?
Sundsvall och Timrå sällar sig till kommuner som låtit det snäva egenintresset gå först; Karlshamn som trots statens motstånd hyrde ut hamnen till Nordstream och Västerås som ignorerade Säpos varningar och lät Putins kyrka, Moskvapatriarkatet, bygga intill strategiska Västerås flygplats med hjälp av tvättade pengar och organiserad brottslighet.
När dåvarande Säpochefen Klas Friberg i årsboken för 2020 varnade lyssnade inte Sverige särskilt väl. Fribergs ord borde ha blivit en väckarklocka, med omfattande medial och politiskt debatt:
”Ansträngningarna och viljan som krävs för att hålla Sverige säkert är inte tillräckliga. Det här är ingenting som kan vänta. Hoten är reella och finns här och nu. Fler måste göra mer och tänka steget längre.”
Läs stycket mer än en gång. Och låt det sedan sjunka in. Läget är inte bättre i dag, tvärtom.
Sverige har ett system som bygger på självrådighet, för kommuner såväl som statliga myndigheter. Men det bygger också på att alla förstår sin samtid, vad det större intresset är och att ibland behöver man sätta ”laget före jaget”. I Sörmland är kanske det mest tydliga exemplet på misslyckande hur Eskilstunas kommunalråd uttryckte sig mer som gudfader än ett ansvarstagande kommunalråd kring den totalförsvarsviktiga flygplatsen, att MTR (som ägs av lokalregeringen i Hongkong som numera är helt i händerna på Beijing) vann Mälardalstrafiken.
Så när nästa erbjudande kommer som låter nästan för bra att vara sant, så är det kanske inte ens bra för vår gemensamma framtid. Det bästa som kommunalråd och kommunchefer kan göra för sina invånare är att förstå vår tid, dess risker och det egna ansvaret. Kommuninvånarna i Nyköping, Oxelösund, Trosa och Gnesta borde inte kräva mindre än så, men gärna betydligt mer.