Då och då dyker det upp ett nytt kärleksintresse för kommunen. Kommunen svävar som på moln.
Det här med relationer är tricky business. Speciellt nu när det verkar finnas en hel uppsjö av varianter att välja bland.
Ibland kan jag se att kommunens relation med företagen framstår som lite av ett månggifte, eller varför inte en polyamorös relation? Där finns en grundbult av företag som befunnit sig i relationen nästan från begynnelsen. Självklart kan det i denna relation som precis i alla andra långvariga relationer uppstå slitningar och konflikter, och ibland går det inte att nå en lösning. Det kan uppstå besvikelser, speciellt om det tidigare har funnits löften som nu inte kan infrias. Men tack vare den långa relationen finns det där ett engagemang att fortsätta och utvecklas tillsammans.
Då och då dyker det upp ett nytt kärleksintresse för kommunen. Kommunen svävar som på moln. Tanken på alla arbetstillfällen och tillväxtmöjligheter som en nyetablering kan generera, gör att allt fokus och hamnar på det nya kärleksintresset. Det blir en period av uppvaktning och friande.
De lojala arbetshästarna hamnar i skymundan, känner sig åsidosatta och känner hur deras värde i relationen dalar. I alla relationer skapar detta en känsla av missnöje, att inte vara sedd. Viljan att lyfta sina problem med den förälskade kommunen minskar. Kanske har man en annan lojal arbetshäst att dela sina tankar med, eftersom man upplever att man i detta läge inte når fram till sin partner.
Utmaningen för en kommun är att underhålla de stabila bolag som kan ha funnits i kommunen i generationer och bidragit med arbetstillfällen, tillväxt, attraktiv boendemiljö och pengar till kommunens budget, samtidigt som man attraherar nya etableringar.
Precis som i alla relationer handlar det såklart om dialog. Att det finns utrymme att uttrycka sina behov, och vilka områden som måste förbättras för att relationen ska fortsätta utvecklas. Här krävs det också handlingskraft för att visa att man verkligen förstått partnerns situation, och en vilja att förbättra och förändra de brister som finns. Att tydligt kommunicera att kommunen ser och förstår problemet och vad som kan göras åt saken.
Ibland kan det vara läge att tala med en extern part. Kanske en annan kommun som har haft samma utmaningar och som lyckats förbättra sina pågående relationer, samtidigt som de nya tillskotten blir en tillgång. Jag skulle kalla det för parterapi över kommungränserna.
Det finns ju också möjlighet att ta en expert som under många år sysslat med relationen mellan företag och kommun och som har verktygen och nycklarna som krävs för att det ska bli ett lyckat resultat. Experten kan var en konsultbyrå eller varför inte en regionchef på Svenskt Näringsliv.
Sofia Sjöström är regionchef på Svenskt Näringsliv Södermanland. Hon medverkar som fristående krönikör i SN.