Det är klart att det handlade om tung prestige när finansminister Magdalena Andersson (S) och fyrpartisamarbetet i går levererade ett löfte om fem miljarder extra till kommuner och regioner.
Kommuner och regioner står inför en mer ansträngd ekonomisk situation. Inga högkonjunkturer varar för evigt. När resurserna tryter växer kraven på ökade statsbidrag till vård, skola och omsorg. Det har också gjort att ”januaripartierna” – Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet, har utmanats i vinter av ”decemberklungan” Moderaterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna, om vilka som ska kunna lova nya miljarder snabbast.
Det har gått inflation i partier som vill vara ihop men inte tillsammans.
Moderaterna har hotat med ett utskottsinitiativ. Genom att V har tackat ja till förhandlingar skulle det också kunna få majoritet. När regeringen och partierna inom det etablerade budgetsamarbetet kontrade, gjorde de det med ett handfast besked om mer pengar. Mer än vad Moderaterna hade lovat, men mindre av vad Vänsterpartiet ville ha.
Presskonferensen avslutades med finansministern intygade att det inte fanns någon prestige alls i frågan. Om oppositionen ville driva igenom ännu så var hon redo att lyssna. Men, ingen finansminister vill styras av oppositionen. Och det är klart att kommunmiljarderna är en stor prestigefråga – och fem miljarder mer för 2020 och 2021 är stora pengar att leverera.
Miljöpartiets Karolina Skog, tidigare miljöminister, var den som fick varna oppositionen för att inte stöka till etablerade budgetprocesser. Annars väntar en allt mer söndertrasad ordning. Den började förstöras redan 2013, men då var det S och MP som tog V och SD i hand.