Den som vill försöka förstå omfattningen av riskerna med det stängda samhället, kan notera omfattningen på det krispaket som regeringen, Centerpartiet och Liberalerna har kommit överens om. Slutnotan för paketet kan bli över 300 miljarder. I gengäld kan det rädda företag och jobb.
De stora epidemierna i mänsklighetens historia har alla kostat på i form av människoliv och i form av minskad mänsklig aktivitet. Tack vare modern sjukvård, smittskyddskompetens och medicinsk utveckling har vi blivit betydligt bättre på att begränsa kostnaderna i människoliv.
Däremot är det fortfarande så att det som ligger för fäfot inte ger tillväxt eller försörjning. Svag ekonomisk aktivitet, urholkade branscher, företag och livsverk som gått under, arbetsföra människor utan försörjning - detta är uppenbara risker. Det som går förlorat tar tid att bygga upp igen.
Tomma hotellrum. Tomma restaurangbord. Resor som inte blir av. Köp som inte blir gjorda. Orderböcker som inte fylls på. Det är inte svårt att förstå hur illa det kan gå för ett samhälle som måste begränsa invånarnas rörelse och aktivitet – för att motverka en allvarlig smittspridning. Det är också värt att se hur mycket värde som öppna samhällen byggda på rörlighet bistår oss med. Det stängda samhället har sitt pris, ett högt sådant. Hur högt beror på varaktighet och på omfattning.
Nationalekonomen Lars Calmfors spår i DN ett kraftigt BNP-fall i smittbekämpningens spår. När vi producerar mindre, jobbar mindre och levererar mindre blir samhällsekonomin lidande – företag såväl som hushåll.
Det är ur detta perspektiv som gårdagens omfattande krispaket ska ses. De första signalerna kom redan i slutet av förra veckan, när exempelvis Centerpartiet meddelade att kostnaderna för coronasmittan inte kunde finansieras med krona för krona-principen. Regeringen och partierna i januariavtalet öppnade för större underskott, ökad statsskuld.
Regeringen har helt enkelt inte råd att sitta still. Hårda slag mot det privata näringslivet träffar även den offentliga ekonomin med stor kraft. De första varslen och permitteringarna har redan kommit. Det blev snabbt klart att branscher som besöks- och transportnäring skulle drabbas av stora intäktsminskningar som en följd av nationell och global smittbekämpning. Det kostar på många sätt. Flygbolaget SAS korttidspermitterade 10 000 ur personalstyrkan, nio av tio. I vårt län varslade exempelvis besöksnäringsaktören Svenska kulturpärlor all sin personal. För att de måste, inte för att de vill.
Det är hårda tider och det kräver kraftfulla nypor. Nya lösningar i form av korttidspermitteringar med offentligt stöd, som ingår i krispaketet, kan rädda företag, jobb och familjeekonomier. Att staten ger anstånd med betalning av arbetsgivaravgifter, preliminärskatt på lön och moms, samt tar över sjuklöneansvaret under två månader, allt detta lindrar företagens påfrestningar inom många branscher.
Det är stora pengar, men alternativet är värre. Notera också att partierna inom januariavtalets ram levererar krisåtgärderna med förankring även hos oppositionen. Den enigheten ger kraft.
Krisens påfrestningar lindras med detta, men vägen ut ur den är inte given. I brist på ett vaccin. Därför är det så viktigt att de svenska smittskyddsinsatserna får utrymme att nå största möjliga effekt. Samt att så mycket som möjligt av svensk ekonomi går att hålla igång, krona för krona.