För någon vecka sedan presenterade Anna Westerholm utredningen Kampen om tiden – mer tid till lärande (SOU 2021:30) som, vilket titeln skvallrar om, berör frågan om mer tid till undervisning. Bland annat menar utredaren att en obligatorisk lovskola för alla elever som missar godkänt från grundskolan inte är lämplig. Bara de elever som befinner sig i närheten av ett godkänt betyg ska tvingas till detta.
I utredningen föreslås alltså att de elever som har gått ut grundskolan utan behörighet till gymnasiet, och som endast saknar godkänt betyg i två ämnen, ska gå på obligatorisk lovskola. Vid första anblicken låter detta som ett klokt resonemang. Det är väl klart att Sveriges elever som är precis i närheten av få fullständiga betyg också ska ges den där lilla extra pushen, för att bli behöriga till gymnasiet?
Vid närmare eftertanke kan detta snarare fungera som en push i helt fel riktning. Man skulle kunna hävda att de elever som inte kommer uppnå fullständiga betyg kan välja att sluta anstränga sig – för att undvika den obligatoriska lovskolan.
Skoldebatten kretsar ofta kring de elever som befinner sig i skolan och som, mer eller mindre, vill studera. Men det finns andra elever som inte är lika studiemotiverade. Förhoppningen med förslaget om lovskola är att stötta just dessa, men resultatet kan lika gärna bli det motsatta.
För de elever som, på grund av psykisk ohälsa är “hemmasittare” eller för de elever som har hamnat snett i livet och skolkar från skolan, där är inte obligatorisk lovskola ett givet hjälpmedel. För eleverna kan obligatorisk lovskola ses som en risk, snarare än möjlighet. Alltså kan den utökade skolplikten – som detta innebär – bli ett skäl att anstränga sig ännu mindre. Det skulle riskera att ge motsatt effekt än vad förhoppningen med förslaget faktiskt är.
Vidare kan man fråga sig varför inte fokus på att alla elever ska gå ut årskurs nio med fullständiga avgångsbetyg är något som tydligt präglar hela den svenska skolgången. I föregångslandet Finland har varje elev läroplikt i stället för skolplikt. Det innebär att elevers rätt, och plikt, fokuserar på själva lärandet i skolan – inte bara befinna sig i skolbyggnaden.
Med ett sådant system skulle hela skolgången i Sverige präglas av att elevens lärande står i fokus, vilket i sin tur resulterar i en högre andel fullständiga avgångsbetyg. Detta skulle alltså kunna vara en långsiktig och väl beprövad lösning, medan obligatoriskt lovskola för vissa elever snarare skulle vara en kortsiktig quick-fix.
Syftet med obligatorisk lovskola för de elever som befinner sig nära fullständiga betyg är gott, men resultatet riskerar att bli tvärtom. Politiker kan inte förlita sig på kortsiktiga insatser, exempelvis obligatorisk lovskola. En större del av den skolpolitiska debatten behöver kretsa kring lösningar som fungerar förebyggande och långsiktigt.