Det är nog så att de flesta krigförande aktörer skulle tänka till ett par gånger innan man söker strid runt ett kärnkraftverk, än mer så för ett direkt angrepp. Det är sannolikt ett krigsbrott. Att undvika strider som riskerar att åstadkomma förödande skador på stora kraftverksdammar är lika grundläggande.
Likväl är det så att Putin-regimens trupper gick till attack för att ta kontroll över Zaporizjzja, Europas största kärnkraftverk med sex reaktorer, 55 mil sydost om den ukrainska huvudstaden. Det står för en fjärdedel av landets elproduktion. I samband med striderna uppstod en brand som oroade stort också i omvärlden, innan branden gick att få under kontroll.
Ukrainas försvar har varit starkare och hårdare än Putins hantlangare räknat med, det ryska svaret blev att kalla in fler till kriget och försöka försvaga Ukraina på alla sätt möjliga. Det krig som nu blir alltmer hänsynslöst från Putin-regimens sida går också ut på att ta ifrån Ukraina energiförsörjningen. Ska EU kunna bistå Ukraina måste den energin tas från den egna produktionen och konsumtionsutrymmet.
Med krigsutbrottet kopplades det ukrainska elnätet bort från det ryska. Den inhemska elproduktionen var därmed allt Ukraina hade att förlita sig till. Det pågår ett arbete för att koppla samman det ukrainska elnätet med EU:s och det skulle kunna stärka Ukrainas motståndskraft – och vrida ett vapen ur händerna på angriparen. Men flera EU-stater har redan ett osunt beroende av rysk olja och gas. Att ersätta görs inte på nolltid. Den handeln är en av få kvarvarande intäktsflöden för Putin-regimen.
Målet måste vara att på alla sätt försvåra Putin-regimens förmåga att föra sitt anfallskrig, men EU:s energiproduktion är en uppenbar akilleshäl.