På tisdagen var det tre månader sedan Rysslands fullskaliga angrepp på Ukraina inleddes. Tre månader som förändrats vårt Europa och dess säkerhetsläge i grunden. 

Det ukrainska samhället och dess försvar har stått emot oerhört väl. Den ryska regimen har förlorat stora mängder soldater och materiel, en del blir väldigt svårt att ersätta. Angriparens krigsmål har tvingats förändras i takt med motgångarna. Samtidigt har vi sett hur det ryska samhället kommit ut i full fascistisk anda, med krigshets och krav på utrotning av ukrainare. 

För Ukraina är kriget en ständig kamp för överlevnad, inom blodiga och brutala omständigheter. Där finns ingen tid att förlora fokus. Ukraina behöver vår stadiga hjälp och uthålliga engagemang och stöd.

För oss i den demokratiska världen gäller det att inte låta uppmärksamheten på det som drabbar det ukrainska folket omvandlas till ett dovt mullrande i bakgrunden. Ukrainas möjligheter att stå emot och i slutänden avvärja det ryska anfallskriget växer så länge västvärlden gör sitt yttersta för att bistå med de resurser som det ukrainska samhället behöver. Det handlar självklart om militär materiel och annat inom den dagliga försvarsförsörjningen, men det är lika viktigt att Ukrainas demokratiska vänner också ger bärhjälp åt det civila. Hjälp från EU för att ukrainska produkter ska kunna exporteras, samt att bistå med importvaror så att sjukvård och vital samhällsstruktur fungerar så gott det går.

Kriget kostar inte bara militärt, det tär på hela det ukrainska samhället. Vi som grannar i väst slipper stå i skottgluggen för ryska missiler och klusterbomber, men vi kan och behöver göra vårt för en utsatt granne i nöd. Inte bara nu utan även mer uthålligt över de månader som väntar.