Ingen kan just nu missa att samhället befinner sig i en svår kris. Denna gång råkade det bli en pandemi, men vi vet sedan tidigare att det finns en rad andra saker som mänskligheten kan råka ut för. Vulkanutbrott och andra naturkatastrofer, krig handelskonflikter.
När det här året började var det nog få av oss som visste att vi skulle drabbas av just en pandemi, men på samma sätt kan vi om 30, 40 år ställas inför en annan typ av kris som ingen då har kunnat förutse. Det enda vi vet om kriser är att de är svåra att förutse. Därför måste vi vara beredda på att de kan drabba när som helst.
Oavsett vilken kris vi kommer möta framöver så aktualiserar den frågan om vår självförsörjning. När kriser drabbar världen störs de kedjor av varuleveranser som vi förlitar oss på i vanliga fall. Volvo blir tvunget att stänga sin fabrik, inte för att just alla medarbetare på Volvo är sjuka, utan för att Volvo är beroende av ett visst kullager från Spanien för att sätta ihop sin lastbil. Den här typen av globala samband kommer förmodligen att behöva prövas och omprövas vidare framöver. Kan vi ha en handelskedja som kan gå runt och sortera om sig själv, exempelvis om ett visst land helt stänger sin produktion?
Det finns även en mer vardaglig och konkret fråga vad gäller olika länders försörjning, nämligen den som gäller livsmedel och basvaror. Vid en händelse av global pandemi eller krig, hur mycket mat finns i Sverige? Hur mycket toapapper? För att ta en just nu aktuell fråga…
Svaret på dessa frågor är förmodligen att vi är betydligt mindre självförsörjande än många tror. När det kommer till livsmedel är Sverige självförsörjande till ungefär 50 procent. Det finns några enskilda grödor, som morötter, som vi faktiskt är helt självförsörjande på. Genom att vi importerar mer mat så har vi lyckats sänka kostnaderna för livsmedel, vilket i sig så klart har sina fördelar. Ett lägre pris på mat betyder att fler resurssvaga hushåll kan lägga mer av sina pengar på annat och få ett bättre välstånd. Men detta kommer till ett pris.
I kriser som dessa börjar vi nog snart förstå problemet med att allt fler varor försvinner från hyllorna ju längre problemen kvarstår.
Lantbrukarnas riksförbund LRF menar att Sverige med relativt enkla medel skulle kunna höja sin självförsörjandegrad från 50 till 80 procent. I tider som dessa är det högst relevant att titta närmare på det påståendet och de förslag som skulle kunna göra det till verklighet. Det är även intressant att blicka mot den svenska skogen, varför den är av en sådan vikt i dessa tider och vad vi ska göra för att vara rädda om dess produktion. Av skog får vi i dag både energi och pappersprodukter som hygienartiklar. Det är också en del av den svenska självförsörjningen som vi påminns särskilt om när våra sjukhus saknar sådant som ansiktsmasker.
Det finns ingen anledning att skapa en livsmedelsförsörjning som inte är kostnadseffektiv, vissa produkter passar bättre att producera i andra länder än Sverige. Men vi får inte heller vara naiva inför det faktum att kriser som den nuvarande pandemin då och då gör sig påminda. Då är det en klok investering att se till att vi har svenskt jordbruk, svensk skog och svensk industriproduktion kvar som kan försörja oss.