Varslen står som spön i backen. Anrika Morakniv i Dalarna varslar 25 anställda på grund av minskad efterfrågan. Av samma skäl fick lika många anställda varsel om uppsägning från aluminiumföretaget Profilgruppen i småländska Åseda. Och i Västergötland berördes ytterligare 25 personer av hustillverkaren Götenehus varsel. En lågkonjunktur är i annalkande.
I Sörmland syns varselvågen ännu inte i statistiken, men branschorganisationen Företagarnas regionchef Thomas Byström varnar för att många företag står inför en tuff vinter. Nästan en sjättedel av företagen i Mälardalen tror att de kan behöva varsla personal, enligt en undersökning som Företagarna har gjort (SVT 26/9).
Det är den ekonomiska verklighet som en ny regering har att förhålla sig till. Senast den 15 november ska regeringen ha lämnat in sin budgetproposition till riksdagen, och det är mycket som står på spel när priserna på allt från mat till el skenar. När SCB presenterade nya siffror på torsdagen låg inflationen på 9,7 procent på årsbasis – den högsta prisökningstakten på över 30 år.
Under valrörelsen var den politiska impulsen att lova stöd för att kompensera för dessa prisökningar. Moderaterna föreslog till exempel ett högkostnadsskydd för el, som innebär att staten tar kostnaden om elpriset överstiger en viss nivå per kilowattimme. Kostnaden beräknas bli mellan 10 och 15 miljarder kronor, vilket skulle göra det till en rätt betydande post i statsbudgeten. Ett högkostnadsskydd fanns också med i den överenskommelse som Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna presenterade på fredagen.
Det finns flera problem med sådana förslag. För det första är det märkligt att subventionera efterfrågan när det är utbudet som brister. I ett läge när Svenska Kraftnät varnar för att man för första gången kan behöva genomföra planerade strömavbrott är det inte rätt angreppssätt. Det hade varit bättre om stöden varit lika stora oavsett den aktuella elförbrukningen, för att skapa incitament för de hushåll som använder mest el att spara mer.
Ett annat problem med valfläsk likt elprisstöden är att de riskerar att elda på den redan höga inflationen. För om stöden bidrar till att hålla efterfrågan uppe följer priserna med.
Det sätter fingret på ett allmänt dilemma för nästa regering: att bedriva finanspolitik i en lågkonjunktur samtidigt som inflationen är hög. Sverige har varit i en liknande situation förut, när regeringen i början av 1970-talet tillfälligt sänkte momsen och gav stöd till företag för att de skulle producera mer tills konjunkturen förbättrades (den så kallade överbryggningspolitiken). Det lade grunden för en lång period av hög inflation, låga reallöneökningar och svag tillväxt som så småningom mynnade ut i 90-talskrisen.
En ny regering måste vara försiktigare än så. Stöd för prisökningar borde komma i form av klumpsummor och inte knytas till hur mycket el eller drivmedel man förbrukar. De bör också riktas till de som behöver stöden mest, exempelvis låginkomsttagare i elprisområde 3 och 4.
Som ekonomen Klas Eklund sammanfattat det så kan staten inte fullt ut kompensera alla medborgare för bristen på olja, gas och livsmedel – när tillväxten blir lägre finns det mindre resurser att fördela (DN 4/7). I sin första budget kan den nya regeringen i alla fall se till så att läget inte blir ännu värre.