I en typisk seminariesal på universitetet sitter 24 nyblivna studenter. En tredjedel är män, resten är kvinnor. Om tre år, när den prestigefyllda kandidatutbildningen är avslutad, kommer några av studenterna ha hoppat av utbildningen. Statistiskt sett kommer dock fler kvinnor än män att hamna på scenen i universitetsaulan och ta emot diplomet. Såväl examensfrekvensen som genomströmningen på utbildningarna har sedan länge varit högre bland kvinnor.
Överlag presterar kvinnorna bättre på universitetet. Det gjorde de redan under gymnasietiden, medan deras manliga medstudenter i högre utsträckning tog sig in genom högskoleprovet. Men akademisk framgång verkar inte vara en garanti för optimal ekonomisk och arbetslivsmässig framgång. Åtminstone inte för kvinnor.
Det finns många förklaringar till att den ekonomiska ojämställdheten fortfarande är ett faktum, särskilt sådana som har ett samband med familjebildning. Uttaget av föräldraförsäkringen och deltidsarbete är några exempel. Beslut som fattas under arbetslivet påverkar i sin tur pensionen, vilket gör att den ekonomiska jämställdheten följer kvinnor ända in i pensionsåldern. Vissa förklaringar verkar dock också kunna hänföras till sexuella trakasserier.
I dagarna släpptes SNS-rapporten “Sexuella trakasserier på jobbet ökar den ekonomiska ojämställdheten”, författad av professorerna Olle Folke och Johanna Rickne. Studien visar att såväl män som kvinnor avhåller sig från att söka till arbetsplatser där det egna könet är i minoritet. Anledningen är risken för att utsättas för sexuella trakasserier. Konsekvensen blir att kvinnor uteblir från mansdominerade arbetsplatser som typiskt sett erbjuder högre löner, medan män uteblir från kvinnodominerade och typiskt sett mindre välbetalda arbetsplatser.
Inte bara förstärker detta könssegregeringen på arbetsmarknaden. Det leder också till att högutbildade kvinnor avskräcks från högavlönade anställningar. Folke och Rickne visar att sannolikheten för ett jobbyte inom tre år är 20 procent högre för den som blivit utsatt för sexuella trakasserier. Dessutom är det tre gånger vanligare att kvinnor utsätts för sexuella trakasserier än män. Det leder i sin tur till att kvinnor letar sig till arbetsplatser där andelen kvinnor är högre och lönerna lägre. Så ska det inte behöva vara.
Att bli utsatt för sexuella trakasserier visar sig inte enbart innebära fysiskt och psykiskt lidande. Offret får dessutom betala priset i form av en lägre lön. Detta spär på den ekonomiska ojämställdheten och innebär i sin tur att förebyggande arbete för arbetstagarnas trygghet är ekonomiskt lönsamt för samhället i stort.
Det innebär också att kvinnor, trots hårt slit och goda resultat, inte har samma reella möjligheter på arbetsmarknaden som män. I seminariesalen på universitetet löper 16 av 24 studenter högre risk än sina manliga medstudenter att utsättas för sextrakasserier, erhålla en lägre lön än vad de förtjänar och att trilla av karriärstegen bara några år efter examen.