Födelsetal för kommunerna i östra Sörmland sedan 1968.
I östra Sörmland – Nyköping, Trosa, Gnesta och Oxelösund – är födelsetalen de lägsta på över 20 år.
Det behöver födas fler barn i hela landet. Annars kommer välfärden att implodera – och vi kan bara drömma om att det kommer finnas pensionspengar kvar i kassan till oss på ålderns höst.
Alla är så förvånade, hur kan inte svenska kvinnor vilja föda barn längre? Svaret är för många självklart. Att skaffa barn har varit något som använts för att trycka ner och begränsa kvinnor. Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch gav ett tydligt exempel på detta när hon för tio år sedan skrev: ”Låg pension efter föräldraledighet, deltid och ett låglöneyrke. Är det jämställdhet? Gör andra val, få annat resultat” i en tweet.
Tio år senare är alltså födelsetalet det lägsta på över tjugo år. Det tycks vara så att kvinnor har gjort andra val, men att samhället inte tycker om resultatet.
Att kontrollera kvinnors fertilitet är ett ofta utnyttjat politiskt grepp, i nutid som dåtid av olika politiska krafter och varierande syften. Det mest kända exemplet av detta är den kinesiska enbarnspolitiken, men även byggandet av det svenska folkhemmet använde barnafödande som en politisk kontrollmekanism. Kärnfamiljens barnafödande uppmuntrades, medan personer som ansågs vara oönskade hindrades från att reproducera. Att många for illa av denna politik är vi väl medvetna om i dag. Ändå är tongångarna bekanta i dagens debatt om barnafödande.
Samtidigt som det anses alarmerande att det föds för få barn i Sverige, har invandrarkvinnors barnafödande länge lyfts fram som något problematiskt. Familjeplaneringsinsatser riktade mot utsatta områden har genomförts för att få ned födelsetalen. Det är tydligen alltså "rätt personer" som måste börja föda fler barn för att möta samhällets behov.
Preventivmedel vara självklart vara tillgängliga för de som önskar, men valet att skaffa barn eller att inte göra det måste vara upp till den enskilda. Det finns en dubbelmoral i detta som har blivit synlig när födelsetalen har blivit viktiga för politiker.
Barnafödande har ofta medfört att kvinnor prioriterats bort. Kvinnor som blev gravida slutade jobba. De fastnade i ett beroende av män och mäns inkomster. I dag är kvinnor i Sverige betydligt mer självständiga och en självklar del av arbetskraften. Delaktigheten på arbetsmarknaden är större än i många andra EU-länder. Samtidigt tar kvinnor fortfarande ut en betydligt större del av föräldradagarna och jobbar mer deltid.
Många par försöker hitta en mer jämställd fördelning av familjelivet, men snedfördelningen kvarstår. Under årtionden har kvinnor matats med budskap om att de är ansvariga för hur deras liv blir, särskilt om de skaffar barn.
Som Ebba Busch så tydligt formulerade det bör man göra andra val om man vill ha ett annat resultat. Det är möjligt att dessa ”andra val” nu speglas i födelsetalen. Huruvida det är viktigt att det föds fler barn är en fråga som med rätta diskuteras flitigt. Oavsett detta behöver vi på allvar tala mer om varför kvinnor får bära skulden, både när de föder barn och inte.