"Död åt regimen!” Vittnesmål sprids från Irans gator. Kvinnor viftar med sina sjalar, bränner dem och dansar. Klipper av sig håret. Allt med risk för sina liv. Bakom dem står polisen redo med tårgas och batonger.
Protesterna inleddes för två veckor sedan, efter att 22-åriga Masha Amini gripits av den iranska sedlighetspolisen för att ha brutit mot landets hijabregler. Amini avled tre dagar senare i iranskt fängelse och kvinnorna rasade ut på gatorna. Det hävdades från myndigheternas håll att hon skulle ha drabbats av en hjärtattack, men det misstänks att hon blivit misshandlad och mördad. Nu är dessutom journalisten som rapporterade om Aminis död, Niloufar Hamedi, gripen av iransk polis. I skrivande stund har 76 personer dödats och hundratals har arresterats i protesterna.
Det är inte första gången massiva demonstrationer bryter ut i Iran sedan revolutionen år 1979. Sedan sittande president blivit omvald år 2009 protesterade miljoner iranier mot misstänkt valfusk i den så kallade gröna vågen. Mellan 2017 och 2018 utbröt protester i över sjuttio städer med anledning av den iranska ekonomiska politiken.
Precis som år 2017 har den iranska staten nu gjort allt i sin makt för att begränsa tillgången till internet. Men den här gången är kvinnorna beredda. De är rutinerade. De har gjort det här förr.
Faktum är att sociala medier är kvinnornas skarpaste vapen i striden mot regimen. Genom privata nätverk lyckas man kringgå blockeringen av internet och nå ut till hela världen. Masih Alijenad, den iranska journalisten och aktivisten i exil, uppdaterar frekvent från sitt hem i New York. I tisdags besökte hon Irans intressesektion vid Pakistans ambassad i Washington D. C, vilken i praktiken fungerar som den iranska ambassaden. Alijenad förvägrades då att lämna in en anmälan om dödshot, för att hon inte bar slöja.
Sedan 2014 har Alijenad uppmanat iranska kvinnor att bryta mot hijabreglerna, för att sedan publicera det i sociala medier. Det är inte första gången kvinnorna kastar slöjan. Men det är annorlunda nu. Först nu uppnår hijabprotesterna den här magnituden.
De må vara spretigt organiserade och består av såväl män som kvinnor, unga som gamla, fattiga som rika. Men de uppvisar en enad front kring en gemensam sak. 72 procent av det iranska folket är emot hijabtvång. Samtidigt spekuleras det om vem som ska ta över som Irans högste ledare efter 83-årige Ali Khamenei, som är vid dålig hälsa.
Det börjar att talas om en revolution. Trots att missnöjet med den ekonomiska politiken och korruptionen är större än någonsin, får en protest mot det religiösa förtrycket ta plats över hela landet. Den fria världen kan inte låta Irans kvinnor stå själva i den här kampen. Låt fyrtio år av förtryck snart vara över. Låt inte kvinnornas kamp vara förgäves den här gången.