Livet är komplicerat och stressigt. Arbetet ställer höga krav och man hinner knappt hämta ungarna på förskolan och laga mat innan det är dags att börja om igen. Men kanske finns det ett botemedel mot ekorrhjulet? Att leva ute på landet som en 1800-tals bonde, tror vissa.
Under coronapandemin utökades möjligheterna till hemarbete och då flydde människor storstäderna till landsbygden. Men mer än en faktisk utflytt har idén om det idealiserade ”landet” vuxit storartat i popularitet. Mitt Instagramflöde fylls av människor som vill leva ett simpelt och självförsörjande liv på landet och de lär sig både att baka eget bröd och sy kläder. Även på TV har det blivit omåttligt populärt med landsbygd och naturvurmande. Mandelmanns gård, där man får följa med i livet på en KRAV-gård, har blivit en storhit. Därtill är det danska TV-programmet 100 procent bonde stormpopulärt i hela Norden – ett program om en familj som bedriver lantbruk på ”gammaldags vis”.
Idag tycks många romantisera inte bara landsbygden, utan i mångt och mycket en förindustriell tid. Men var livet verkligen bättre förr? Och är livet simplare för att man bor längre ifrån en stadskärna? Svaret på bägge frågor är nog nekande.
I förindustriell tid var arbetsdagarna betydligt längre än vad de är idag. Någon riktig fritid fanns inte att tala om. De bakade bröd för att de inte hade råd eller möjlighet att köpa det – inte för att det var någon form av terapi. De var beroende av vädergudarna och byn för deras försörjning. Jag är säker på att de som levde under denna tid skulle se med avund på vår tillvaro idag.
Att bo på landsbygden i modern tid är fantastiskt. Men det finns inte bara fördelar, och det gör knappast livet enklare. Exotifieringen som många uppvisar vittnar om att de inte har spenderat mycket tid i gles- och landsbygd. Det finns inte mindre teknik här än någon annanstans. Det är inte mer primitivt. Det är inte färre arbetade timmar eller mer fritid – tvärtom när man räknar in pendlingssträckorna. Naturupplevelsen är fantastisk, men tillgång till service och infrastruktur är bristande.
Trots romantiseringen av landsbygden har tyvärr inte engagemanget för dess utveckling ökat. De som drömmer om ett självförsörjande liv på landet verkar ha en vag uppfattning om vad livet på landsbygden faktiskt innebär. De vet inte om att posten inte kommer i tid, att kollektivtrafiken knappt existerar, att VA-systemen är överbelastade eller att den närmaste vårdcentralen ligger mer än en halvtimme bort. Och när människor köper sommarstugor och torp för att bosätta sig några månader om året på landsbygden utnyttjar de resurser som redan är ansträngda. Vem ska bekosta dessa och reflekterar köparna ens över detta?
Flykten till landet är inte ett problem i sig. Att människor permanent bosätter sig på landsbygden och investerar i bygden är positivt för en levande landsbygd. Men ska man vurma för "landet" bör man intressera sig mer för de riktiga utmaningarna på landsbygden – och mindre för den framfantiserade landsbygden.