Hoppet om en bättre, friare värld, med starka individuella rättigheter och en samhällelig framåtanda har tagit stor skada i de två decennier som gått sedan terrorattackerna i USA den 11 september 2001. I stunden förstod vi nog inte hur pass mycket terrorismen kunde skada våra liberala demokratier, samhällen som stod för modernitet, framgång och ökad livskvalitet för fler.
Den islamistiska terrorismen var självklart en stor fara också enligt 2001 års världsbild, men den sågs som möjlig att stoppa med ett raskt och resolut agerande. Sinnebilden av terrorismen var formad av Röda brigaderna i Italien, Röda armé-fraktionen i Tyskland och Svarta september vid München-OS 1972 och i Jordanien, celler av politiskt drivna mördare, allt under det kalla krigets kärnvapenparaply.
Mot den våldsbejakande islamismen tog kampen en ny vändning. Det var en annorlunda fiende.
Terrorister som mördar utan urskiljning, med huvudmål att döda många, är svårstoppade. Vare sig det gäller ensamma mördare, som islamisten Rakhmat Akilov i terrorattentatet på Drottninggatan 2017 och högerextremisten Anders Behring Breivik i terrorattacken mot Oslo och Utöya 2011, eller om det är flera terrorister eller grupper i samverkan. Demokratiska samhällen sökte febrilt efter rätt skyddsåtgärder.
Fruktansvärda attentat drabbade Bryssel, Madrid, Nice, Paris, London, Boston, Orlando… Till detta kom terrordåd på andra platser än i väst, som Afghanistan, Somalia, Nigeria och Irak, med höga dödstal. Inbördeskriget i Syrien och den där kortlivade terrorstyrda Islamiska staten, är ett kapitel för sig, men det visar hur terrorn kom att prägla världen och kom att växa efter 2001.
I väst slapp en illasinnad ande ur flaskan: den smygande rädslan. Den rädsla som viskar försåtligt i örat att allt det okända är farligt och att främlingen är ett hot. Detta underlättade för den främlingsfientliga populismens framväxt. Tragiskt nog inom ramarna för de samhällen som hade formats för motsatsen; demokratiska gemenskaper med mål att brygga över gränser, för fred, frihandel och rörlighet, att motverka misstro och krossa fördomar.
I stället vällde nätbaserade flodvågor av rasistiska strömningar fram, av falska nyheter, gråzonskrigföring och konspirationsteorier. Hatstinna anonyma kulturkrigare och Putinregimens avlönade internetroll började härja i och föröda sociala medier. Det var hotbilder som växte sig stegvis allt större. Samtidigt lockade hatpredikanter och propagandavideor nya självmordsbombare och terrorister också från väst.
Vi har mer att frukta än rädslan i sig. Kampen mot terrorismen måste ske med verktyg och politiska vägval som värnar demokratiska värdegrunder, åtgärder som säkrar och stöttar de friheter som så många har arbetat så länge för. Rik eller fattig, infödd eller hitflyttad. Stark eller svag, välutbildad eller oskolad, kvinna eller man, höger eller vänster.
Det må låta högtravande, men demokratin bär verkligen på ett för mänskligheten stort uppdrag.
Det går inte att gömma sig i en bunker, vägra hjälpa andra, dra sig undan och hoppas allt blir bättre. För att vinna kampen mot terrorn – samt mot de andra anti-demokratiska strömningar som utnyttjar det svåra läget – fungerar inte lika svartvita världsbilder som den våldsbejakande islamismen har.
Den som inte är vår fiende kan bli vår vän. Även om alla inte vill bli våra vänner. Det är också ett faktum att demokrati, frihet, fred, utbildning, rättssäkerhet och välstånd inte är något efterlängtat av alla regimer. Stater som Ryssland och Turkiet har gått i totalitär riktning. I diktaturer som Kina och Iran ser partiet eller prästerskapet som överordnat alla andras fri- och rättigheter. Förtrycket har ökat.
Terrorattentaten den 11 september 2001 gjorde det betydligt svårare att bygga en bättre värld. Tusentals människor dog bara den dagen, många fler därefter. Terrorn har skakat om och skadat samhället i stort. Vi har därför att göra sunda investeringar i grundläggande säkerhet också framöver. Men utan att strypa tron på och respekten för friheter, rättigheter och allas lika värde.
En välrustad militär och en stark säkerhetspolis är ack så nödvändigt att ha, men utgör inte en mirakelkur. Säkerhet och frihet måste också byggas via medborgerliga och mänskliga rättigheter, med trovärdiga institutioner, en livskraftig marknadsekonomi och handel, via utbildning, klassresor och socialt skyddsnät.
Det gäller i Nyköping såväl som i New York. Steg för steg gör det världen ljusare igen.
