”Nytt prisrekord i Nyköping!” Det är bara en av alla de bostadsrelaterade rubriker man kan hitta på SN:s hemsida sida just nu. Villamarknaden fortsätter att slå nya rekord, vilket alltid är spännande att läsa mer om och det märks i medierna. Priset på större bostäder, framför allt villor, ökade 2020 mer än någonsin tidigare på ett år enligt Svensk Mäklarstatistik. Villor blev 19 procent dyrare och en villa i Stockholm kostar nu i snitt sju miljoner.
Under pandemin har vi pratat mycket om varför det ser ut såhär och analysen är välkänd vid det här laget. När människor inte längre kan resa, gå på konserter eller restauranger, men samtidigt har fått behålla sina jobb i hög utsträckning, har allt fler haft mer pengar över. De som arbetar på kontor har under samma tid fått vara hemma mer och det har förändrat bilden de har av sin vardag. Kan jag arbeta mer på distans blir det plötsligt möjligt att föreställa sig ett liv utanför storstaden. Med nya intressen och ökad prioritering av hemmet landar alltfler personer i att de vill ha ett större hus.
Den svenska bostadspolitiken har samtidigt haft en slagsida mot flerfamiljshus som effektivt och ibland till och med ideologiskt rätt. Politiker gillar tanken på att vi ska bo tätt och åka kollektivt. Problemet är bara att svenskarna själva inte riktigt håller med. Många föredrar hus.
Tillsammans skapar dessa faktorer perfekta omständigheter för dagens utveckling. Huspriserna rusar, storstäderna blir dyra, och fler kan tänka sig flytta ut till orter längre bort från exempelvis Stockholm. Alltså får vi nya rekord på huspriser på platser som Gnesta, Trosa och Nyköping.
Det här har gjort att belåningen ökar, något vi försökt hantera med bland annat amorteringskrav och hårdare kalkyler från bankerna. Vilket är sunt på flera sätt, men det slår idag lite orättvist hårt mot förstagångsköpare. Är man redan på insidan och äger en bostad så har man haft en fantastisk utveckling. Vill man köpa för första gången blir kraven på bland annat månadsinkomst orimligt höga.
Därför är det inte konstigt att allt fler politiker sneglar mot det, i Sverige kontroversiella ämnet, fastighetsskatt. Det sticker i ögonen på många att man har kunnat tjäna så mycket på att äga en bostad de senaste decennierna. Bostäder kan inte heller flyttas utomlands som kapital. Starka krafter inom framför allt Socialdemokraterna driver nu på för att partiet ska gå till val på att återinföra någon typ av fastighetsskatt.
Frågan är dock väldigt svår. För S att nationellt ska förklara för medelklassen varför den ska betala höga skatter för att bo i sitt hem verkar inte vara något som Löfven är så sugen på. Fastighetskatten har många potentiella fördelar. Den kan vara bättre än många andra metoder för att beskatta förmögenheter. Men erfarenheterna från när man faktiskt försökt införa den var avskräckande.
När allt kom till kritan var det oerhört svårt att utforma fastighetsskatten på ett sätt som inte gjorde den djupt orättvis, exempelvis för människor som bott länge på en och samma plats där fastigheter ökat i värde. Det försvårar också för just barnfamiljer att förverkliga drömmar om eget hus.
Ska fastighetskatt återinföras i Sverige måste den vara mycket noggrant utformad för att inte skapa märkliga snedvridande effekter. Det behövs i så fall även en rejäl sänkning av inkomstskatten som kompensation. Med allt detta i åtanke är det nog så hög sannolikhet att vi inte får något förslag om ny fastighetskatt till nästa val, och lika bra är nog det.