Lantmännen gjorde fel och ska förstås betala, men det måste vara rimligt sett till felaktigheten. Tänk på näringslivsklimatet!
Shit happens, brukar amerikaner gärna säga. Det där att det ibland blir fel av egen klantighet eller allmän otur. Ett vettigt samhälle ska ha en vettig attityd till simpla felaktigheter. Något har gått snett i historien kring Lantmännens kallförråd i Nyköping.
Det är ett svartbygge, åtminstone de 22 kvadratmeter av byggnadens över 500 kvadratmeter som hamnade fel. Men företaget får böta för hela byggnadens yta, nästan en halv miljon. Det tål verkligen att omprövas.
Företag ska följa regler, precis som alla vi andra. Det stadsplanerade samhället bygger på att bygglov matchas av det som faktiskt byggs. I ett strikt regelstyrt samhälle är att det också lätt att en byråkratisk nit tar sig att överbestraffa felsatta kommatecken. Därför att det lilla felet ska vara så skrämmande att ingen ska våga göra det stora.
Allt blir mer känslosamt när privatpersoner får överdrivna smällar. Stora företag är sällan fattiga, men Lantmännen förtjänar en rimlig behandling, liksom andra som hamnar eller har hamnat i samma situation.
Bygglov gäller. Fel ska kosta, i proportion till det som blivit fel. Den ordningen är ett måste för att framför allt stora tätorter ska kunna utvecklas förutsägbart och likvärdigt.
Den här ledarsidan är också kritisk till övernitisk uttolkning av strandskyddsregler på våra landsbygder och überbyråkratiska hinder för vanligt, vettigt skogsbruk. Regelverk ska inte vara orimligt inskränkande eller drakoniskt bestraffande.
Men vi vill inte heller se ett slopat strandskydd, inte ett stopp för naturskyddsregler eller ett avskaffande av bygglov eller planmonopol. Vi vill ha myndigheter med makt och ett gott mått av omdöme.
Därför skaver sådana här exempel.
Risken att vi får ett samhälle där medborgaren utgår från att makt och myndigheter bara granskar för att få sätta dit någon.
Visst går det att hävda att några kvadratmeter fel kan locka någon annan bygga ännu fler kvadratmeter fel – om straffet blir för billigt. Men få företag och få privatpersoner har som mål att medvetet fuska och göra fel.
En väl avvägd helhet vinner alla på.
Är det inte bättre att ha hög skrämselfaktor? Så att ingen någonsin bygger svart? Androm till varnagel som det hette förr, med huvuden på spikar, spö- och skamstraff. Nej, om byråkratin framstår som helt okänslig, då minskar tilltron till dess funktion.
När grannen vill bygga garage eller glasa in sin altan, så blir det där bygglovet så lätt något där medborgaren oroas för maktens enögda okänslighet. Detta spiller lätt över på de tjänstemän som försöker göra sitt jobb, utifrån de regler som finns. För det är ju ingen som är ond. Det är ingen som längtar efter att straffa hårt eller ställa till med jävelskap.
Det är tolkningen av regelverk och sanktionsnivåer som behöver bli smartare.