Angiverilagen var och är en riktigt dålig idé. En främmande fågel, i ett samhälle som värdesätter frihet, en personlig rätt till värderingar och till samvete. Det är kärnan i det som binder oss samman, till ett Sverige. Vi är inte undersåtar, med lydnad som enda uppdrag.
”Idén om att införa ett regelverk som bygger på att hela den offentliga sektorn blir ett migrationspolitiskt verktyg där man ska ange varandra, är en riktigt dålig idé”, för att citera TCO-ordföranden Therese Svanström.
LO och Saco står på samma sida som TCO. Fackföreningsrörelserna har så lätt och smidigt hittat varandra i motståndet mot draken Angiverisamhället. För att det är naturligt och vettigt.
Om utredaren hade kastat upp ett lagförslag helt i linje med det som Tidögänget kommunicerade från början, då hade det blivit en fullständig storm. Visst finns det många som tydligen har blivit irrationellt rädda för vanliga flyktingar de senaste åren, men det är en annan sak att tvingas vara den som pekar på ett nioårigt barn med papperslösa föräldrar och säger: Nu ska hon ut!
I stället gröptes lagförslaget ur. Utredaren kommer med en tumme, inte ett par vantar. Hoppas att det ger ryggrad till de delar av regeringen som fortfarande tror på det liberala samhällets styrkor och värden. När SD:s auktoritära samhällsvision synas så går det att kapa ned, kvista och stapla till något betydligt mer behändigt.
"Det är inte medlemmarna i Kommunals jobb att vara gränspoliser", som Kommunals ordförande Malin Ragnegård formulerade det.
Det som utredaren lägger fram berör sex utpekade statliga myndigheter och de ska ingå i ett större informationsutbyte: Arbetsförmedlingen, Kronofogden, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Kriminalvården och Skatteverket.
Notera samtidigt hur många anställda i våra skolor, vård, socialtjänst och på bibliotek som andas ut, i ren lättnad. Regeringspartiet Liberalerna är så nöjda att de firar utredningsförslaget som en storseger – 9–0 och trippla hattrick – i matchen som vakthund mot det sverigedemokratiska.
Här väntade annars en motreaktion i stil med det som en gång knäckte löntagarfonderna. Massiva demonstrationer med genuint förtörnade medborgare, där stora yrkesgrupper och ett engagerat civilsamhälle skulle komma att stå på bredd. Med gemensam värdegrund i sakfrågan och samma människosyn – något traditionellt svenskt, om man tänker efter.