En viktig del av förhandlingarna om en bättre viktad överenskommelse om anställningsskydd och omställningskraft mellan arbetsgivare och arbetstagare, gick i mål i fredags. LO skakade hand med Svenskt Näringsliv och kollegorna i PTK vid förhandlingsbordet, men föll sedan ur ramen. De slitningar som finns inom LO, mellan exportberoende branscher och andra, verkar ha stökat minst lika mycket som själva sakinnehållet i budet.
PTK, tjänstemannafacken, och Svenskt Näringsliv, arbetsgivarna, kunde i stället bejaka en uppdaterad ordning. Just det som partierna inom januariavtalet har uppmanat parterna till. Detta bör spela roll för helheten framöver.
Parterna enades om nya regler för antalet undantag från turordningen när antalet anställda behöver minska. De etablerade en samsyn om omställningsinsatser i samband med uppsägningar, men även hur en visstidsanställning ska kunna övergå i tillsvidareanställning. Det är en pragmatisk förändringsvilja som på många sätt går i den riktning som januariavtalet anger.
Precis som Centerpartiets Martin Ådahl framförde i söndagens SVT Agenda är det rimligt att lyssna på de parter som nu är eniga. “Två av tre tog det här ansvaret – och då måste man fundera lite”, noterade Ådahl.
De här funderingarna skjuter den nya lagstiftningen något på framtiden. Men inte alltför långt. Januariavtalet sätter gränserna. Det är i de punkter där utredningens förslag kan nyanseras med stöd i avtalet mellan parterna som det är möjligt att justera lagförslaget. I övrigt gäller utredningen.
I den här diskussionen bör man ha ögonen öppna för de två oppositionella riksdagskrafternas försök att påverka Las-förändringarna. En sida vill inte ändra något alls, Vänsterpartiet och hotar med misstroende. En annan, den som främst torgförs av Moderaterna med Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna mumlandes i skuggorna, vill ha både Las-förändringar och regeringskris. De skilda målbilderna visar varför en samsyn om misstroende inte är så lätt att nå.
Det är det partipolitiska och maktpolitiska spelet vid sidan av själva reformen. För själva lagstiftningen finns nu en rimlig gång att följa för regeringen, Centerpartiet och Liberalerna. De två liberala partierna skulle kunna kräva att remissrundans kommentarer eller fredagens partsavtal inte ska påverka förslaget alls, men det vore en onödig strid. Det har hela tiden sagts att om parterna kommer överens om ett innehåll som moderniserar turordnings- och anställningsförutsättningar så ska det tas hänsyn till. Ingen har sagt att LO har veto.
När två av tre parter har enats blir det mer komplicerat än om ett heltäckande huvudavtal hade kommit på plats. De fyra partierna inom januariavtalet har att visa att förhandlingsparternas ansträngningar inte var förgäves. Den kommande propositionen om ny lagstiftning ska ha sommarens Las-utredning som grund. Den nyetablerade samsynen mellan Svenskt Näringsliv och tjänstemannaorganisationerna bör ges utrymme att nyansera slutprodukten.
Är detta också en möjlighet för regeringens två partier och Vänsterpartiet att undvika en sargande regeringskris? Måhända, men det är inte det viktiga. Det centrala är att anställningsskydd och omställningskrav nu kan viktas på ett sätt som både nyanserade arbetsgivare och mer pragmatiska fack ser fördelar med.