Kanske är det dags för en bred skattereform? En förstärkning av arbetslinjen? Eller en plan för att få utrikesfödda kvinnor i arbete?
Europas tillväxt har under en längre tid varit tämligen trög. Svenskt Näringsliv konstaterar att EU:s andel av globala BNP sjönk från 25 procent 1990 till 17 procent 2020. Vi i Europa tycks ha återhämtat oss från den ena ekonomiska krisen efter den andra, men utan att egentligen öka vår produktivitet på det stora hela. Det gör att Europa halkar efter exempelvis USA och Kina. Inte nog med det, Sverige halkar också efter resten av Europas länder vad gäller tillväxt och produktivitet. Vi har därmed en betydligt sämre konkurrenskraft. Det påverkar oss alla. Därför önskar jag mig en omfattande strukturreform under 2024.
Att det behövs genomgripande ekonomiska reformer är glasklart. Arbetslösheten ligger över sju procent och vår tillväxt ligger långt efter resten av EU-länderna. Även vad gäller Sveriges företagande – det som är motorn i ekonomin – ligger vi efter, sett till andelen företagare. Än värre ser det ut när vi ser på kvinnligt företagande. Här ligger Sverige flera procent under EU-snittet – bara 28 procent av företagarna är kvinnor. Trots att vi i Sverige har en självbild av att vara både entreprenöriella och jämställda visar de hårda och objektiva siffrorna alltså att många andra länder faktiskt är bättre än vad vi är.
Om vi inte lyckas få fler kvinnliga företagare – välståndsskapare – går vi miste om halva vår kapacitet. Dessutom är kvinnor tyvärr även underrepresenterade i arbetskraften, där särskilt utrikesfödda kvinnor står långt bort från arbetsmarknaden.
Egentligen har ingen regering sedan Reinfeldt 1, då med visionen om arbetslinjen, lyckats eller vågat genomföra några mer genomgripande ekonomiska reformer. Till stor del beror det nog på att sådana genomgripande reformer sällan gör en regering mer populär. När de ekonomiska reformer och regelskärpningar som krävdes för att genomföra arbetslinjen, kom på plats, då möttes dessa av en kritikstorm. En annan anledning till att vi har få strukturreformer är att de också tar lång tid att konstruera.
När den första Alliansregeringen tillträdde var många reformer redan uttänkta och färdigförhandlade. När dagens politiska landskap mest går ut på att diskutera “vem som tar vem” och präglas av långa regeringsbildningar har den faktiska, långsiktiga sakpolitiken lagts åt sidan. De senaste åren har regeringar ägnat sig åt lappande och lagande, släckt bränder och skyllt sina misslyckanden på andra – oavsett om det varit tidigare regeringar, opposition eller det rådande omvärldsläget.
Winston Churchill sade: "Låt aldrig en bra kris gå till spillo”. Om det är någon gång som man ska tänka lite större är det nu. Sverige är inne i en lågkonjunktur samtidigt som inflationen är hög. Det har förstärkt och synliggjort strukturella problem. Kanske är det dags för en bred skattereform? En förstärkning av arbetslinjen? En plan för fler utrikesfödda kvinnor i arbete?
När vi nu går in i 2024 är det sista chansen för regeringen att sjösätta en större reform innan det är dags för riksdagsvalrörelse igen. Jag hoppas regeringen hittar modet att dra nytta av denna kris för att stärka Sverige långsiktigt.
Framtidsblick, del 5. Den här texten ingår i ledarsidans jul- och nyårsserie som fäster blicken på det nya året.