Bostadspriserna rusar som aldrig förr, ökningen på årsbasis är nu åtta procent för lägenheter och 17 procent för villor, en nästan overklig siffra. Det visar siffor från Svenskt Mäklarstatistik, deras analyschef Per-Arne Sandgren konstaterar i Svenska Dagbladet att ”det finns ingen rimlighet på längre sikt” i den nuvarande uppgången (7/4). 

En anledning till att prisernas rusat så pass som de har är onekligen pandemin. Våra hem har blivit så mycket mer för oss det senaste året än det varit tidigare, både arbetsplats, hem och semesterbostad. Särskilt har det fått fler att drömma om att bo i en villa med mer ytor.  

Pandemin har även inneburit en viss omprövning av var man köper hus. Tack vare ökat hemarbete ser fler möjligheten med att bosätta sig längre ut från städerna, men den effekten kan vara mer trögrörlig än man först kan tro. Att jobba hemifrån är bara en del av pusslet för en barnfamilj. För att familjen ska vilja byta ort helt och hållet måste den också kunna lita på att sådant som att förskolor i närheten är bra. Många vill bo större för en billigare peng, men då gäller det att samhällsservicen fungerar på de orter som kan bli aktuella.

Att bostäder ökar i pris är i regel en positiv signal för ekonomin, men dagens situation innebär även problem i form av en alltmer tudelad marknad. Låga räntor eldar på lånandet i Sverige, vilket i sin tur har fått Finansinspektionen att försöka bromsa med bland annat bolånetak och amorteringskrav. 

Problemet blir att dessa skapar en mer och mer skev fördelning. Det unga par som inte har föräldrar med tidigare kapital, men som har skaffat sig bra jobb med en bra inkomst kan ändå inte köpa en genomsnittlig villa i dag. För det behövs nämligen ungefär en miljon i insats och det är oerhört svårt att i Sverige, där vi riktar in merparten av skatterna på inkomst, spara ihop till en miljon. Även om man har råd med en ganska hög löpande kostnad. 

Detta innebär att vi får en tudelad bostadsmarknad, där man behöver ha en kapitalstark bakgrund för att köpa ett boende, även om man tjänar bra. Om värdet på bostäder sedan fortsätter att gå uppåt så kommer klyftan mellan de som äger ett boende och de som inte gör det att fortsätta växa. Har man väl köpt en lägenhet kan man sälja den, få ut kapital och så kan resan fortsätta, medan den som inte äger står utanför racet och omöjligen kan jobba ikapp samma utveckling.

En av få kommuner i vår närhet som delvis bryter mönstret är Oxelösund. En följd av relativt höga inkomster för 20-24-åringarna och relativt låga priser på bostadsrätter (SN 12/5 2020).

Vi behöver ha en djupare diskussion om dessa frågor. Bostadspriserna kommer inte att fortsätta öka som de gjort i år under särskilt lång tid till, men det kommer fortsätta formas en klyfta mellan de som kan köpa och de som inte kan det. Samtidigt är en ännu högre belåningsgrad inte nödvändigtvis lösningen. Unga som jobbar hårt och har en god inkomst behöver ha möjlighet att köpa bostad, även om de inte har föräldrar med miljoner på banken. Ett grundproblem är att marginalskatterna är så pass höga som de är. Den där översynen av skattesystemet som vi har pratat om länge bör det vara dags att komma igång med. 

Till dess så kan vi hoppas på att fler i och med pandemin har omvärderat sin syn på var man måste bo för att kunna ha ett bra jobb – och därmed vågar söka sig bort från de dyra storstadsområdena. Utanför tullarna kan fler göra verklighet av sina husdrömmar.