Det fanns en bred uppslutning nÀr det nya pensionssystemet sjösattes under 1990-talet. DÄ stÀllde sig en blocköverskridande riksdag bakom idén om att systemet ska ha förutsÀttningar för att bli lÄngsiktigt hÄllbart. För att undvika en direkt politisk styrning av frÄgorna inrÀttades dessutom en pensionsgrupp (som idag bestÄr av representanter frÄn samtliga riksdagspartier förutom VÀnsterpartiet och Sverigedemokraterna). Sedan dess har risken för att pensionerna blir ett politiskt slagtrÀ i debatten tyvÀrr blivit pÄtaglig.
Det blev tydligt efter fjolÄrets beslut om ett nytt inkomstpensionstillÀgg som finansieras via statsbudgeten och dÀrmed utgör ett avsteg frÄn tidigare ordning. SocialförsÀkringsminister Ardalan Shekarabi (S) möttes av svidande kritik av remissinstanserna. Och det med rÀtta.
Förutom att det Àr ett trubbigt verktyg som inte gÄr till de som behöver det allra mest, kan mixtrandet med systemet fÄ större konsekvenser Àn vad man anar. Det Àr en farlig vÀg att gÄ. Att hushÄlla med begrÀnsade medel Àr en av de svÄraste uppgifterna för de folkvalda. NÀr den största vÀljargruppen dessutom bestÄr av pensionÀrer fÄr vÄra ansvariga politiker vÀldigt starka drivkrafter att köpa deras röster snarare Àn att förvalta ett vÀlfungerande pensionssystem. I en sÄdan situation Àr det dagens och morgondagens yrkesverksamma som stÄr för notan.
PÄ senare Är har flera rapporter visat att den ekonomiska situationen för dagens pensionÀrer Àr allt annat Àn dÄlig. SÀrskilt i jÀmförelse med liknande lÀnder. I en fÀrsk rapport presenterar tankesmedjan Timbro ny statistik som visar att den absoluta fattigdomen bland Àldre har halverats sedan 2010. Ordet "fattigpensionÀr" har ironiskt nog förekommit allt flitigare i media i takt med att antalet Àldre som ryms i kategorin blivit betydligt fÀrre under det senaste decenniet. Tidigare har Àven Pensionsmyndigheten slagit fast att Sverige Àr det EU-land med lÀgst andel pensionÀrer som lever i materiell fattigdom, som innebÀr att man exempelvis inte har rÄd med oförutsedda kostnader.
Den frÀmsta förklaringen till den kraftiga minskningen av fattigpensionÀrer Àr den ekonomiska tillvÀxten. Den har lett till ett ökat vÀlstÄnd. DÀrför vore det förödande om skillnaden skulle minska mellan de som har arbetat ett helt yrkesliv, och de som inte har gjort det. NÀr sambandet mellan intjÀnad livsinkomst och utbetald pension minskar, försvagas Àven incitamenten att arbeta.
Debatten om Sveriges pensionssystem Àr i behov av grundlÀggande sans och balans. De reala pensionsinkomsterna har stÀndigt ökat över tid för alla pensionsgrupper och svenska pensionÀrer har sÄledes aldrig haft det bÀttre stÀllt ur ett ekonomiskt perspektiv. Det Àr nÄgot att ha med sig nÀr valÄret inleds.