En dom i Stockholms kammarrätt riskerade att leda till att det blev en skyldighet för kommunerna att stå för blöjor till barnen i förskolan. Den extra kostnaden för detta bedömdes inte som förenlig med principen om maxtaxa. Sveriges kommuner och regioner väljer i sina rekommendationer att hålla fast vid att blöjkostnaderna förblir ett föräldraansvar, så länge det saknas beslut i högre instans (SN 23/1).
Det är än så länge upp till varje kommun att göra en egen bedömning i ärendet. Ingen tvingas. I vissa kommuner får alltså föräldrar ta med extra blöjor till barnens tid på förskolan, medan andra kommuner köper in de blöjor som behövs bytas till. Det är inte en struntfråga, viktigt med ordval här, men det rimliga är att det är lika för alla förskolebarn inom en kommun, oberoende av förskola. Att alla kommuner har exakt samma syn på blöjförsörjningen är inget trängande behov.
Landets kommuner bör ha rätt att dra olika slutsatser. Det är bättre om så skulle krävas i framtiden, att justera reglerna för maxtaxan. Ingen bör längta efter en potentiell kostnadskonflikt i besparingstider om när eller vid vilken fyllnadsgrad en blöja behöver bytas. Lämnades barnet verkligen nybytt?! Vem kontrollerade?
Den kommun som likt exempelvis Gnesta kommun anser att det finns ett värde i att stå för blöjorna till barn under tiden i den skattefinansierade barnomsorgen, maxtaxa eller inte, ska ha all rätt att göra den prioriteringen. Det som blir knas är om alla kommuner ska påtvingas kostnadsbördan. En marginell kostnad för en liten kommun kan ju växa till en rejäl sådan för en stor när alla bytta blöjor läggs på en och samma hög.