Under årets sommarmånader har svenska folket äntligen fått det som man längtat efter i ett och ett halvt år: lättade pandemirestriktioner. Sedan den första juli får vi sitta obegränsat antal runt samma bord på uteserveringar, kulturevenemang får hållas med större publik än tidigare och mot hösten uppmanas högre utbildning återgå till campusförlagd undervisning.
Men i samband med detta tycks svenska folket ha tappat nyansskillnaderna i upphävandet av vissa restriktioner. Människor, vars första dos knappt hunnit börja verka i kroppen, reser på semester utomlands. Var tog vår vilja att hålla nere antalet smittade vägen?
Det är förståeligt att folk är glada över att kunna se ljuset i tunneln av denna fruktansvärda pandemi. Såväl ond bråd död, post-covid och överbelastade intensivvårdsavdelningar som tunga restriktioner och begränsade sociala interaktioner har påverkat oss alla under dessa ett och ett halvt åren.
Men flera av dessa orosmoment finns fortfarande kvar. Den så kallade deltamutationen, som är ännu mer smittsam än tidigare coronavarianter, sprids också runt om i Sverige. Samtidigt verkar folk leva loppan och resa utomlands på sol- och badsemester.
Rapporteringar om coronasmittade visar att en tredjedel av dessa kommer från människors utlandsresor. Människor som tidigare varit riktiga hejare på att arbeta hemifrån, umgås i mindre sällskap och följa de restriktioner och rekommendationer som ligger.
Det ska sägas att myndigheterna antagligen gjort rätt i att inte förbjuda utlandsresor. Ledarskribenter på landets alla tidningar, såsom denna, är nog vid ytterst få tillfällen utbildade inom epidemiologi eller dylik relevant utbildning. Detta gäller inte minst undertecknad.
Problematiken ligger alltså inte i de restriktioner eller rekommendationer som finns, utan snarare handlar det om människors beteende. Att återigen avstå från att resa denna sommar är inte en stor förlust, men om folk prompt ska resa är det fullt rimligt att de tar sitt sunda förnuft till fånga och testar sig och isolerar sig efter hemkomst.
Risken med den avslappnade inställning gemene man verkar ha anammat efter alla lättade restriktioner kan bli till ett rejält bakslag. Vad detta bakslag kan tänkas medföra vill nog ingen riktigt ens tänka på i detta skede.
Ingen vill gå tillbaka till överfulla intensivvårdsavdelningar, eller en såpass stor smittspridning att barn inte kan gå till skolan, eller för den delen dagliga pushnotiser om flersiffriga dödstal. För att garantera att situationen inte eskalerar ytterligare måste alla, inte bara politiker och myndighetsrepresentanter, ta sitt ansvar och fatta förnuftiga beslut i såväl vardagslivet som på semestern.
Av dessa anledningar bör varje enskild människa tänka över hur ens beteende kopplat till pandemin förändrats sedan de lättade restriktionerna. Även om vi verkar gå mot ljusare tider bör vi vara medvetna om att pandemin inte är över och att riskerna fortfarande är stora.