Efter gårdagens besked från Alliansen om att de vill avsätta infrastrukturminister Anna Johansson (S), inrikesminister Anders Ygeman (S) och försvarsminister Peter Hultqvist (S) hördes inte ett ord från regeringen på ett dygn. Spekulationerna var därför många, både från media och statsvetare. Nyval, avgång eller regeringsombildning var de vanligaste tipsen och nu vet vi att det blir regeringsombildning.
Först ska det sägas att det var bra att det inte blev nyval. Det hade blivit mycket rörigt att ha ett extraval mindre än ett år innan det ordinarie valet. Ett nyval hade varit ett tecken på att svensk politik blivit överhettad och alltför polariserad. Utifrån den uppkomna situationen med Alliansens misstroendeförklaring skulle det vara mycket svårt för Löfven att låta Johansson och Ygeman sitta kvar. Förr eller senare hade de troligen behövt avgå. Som infrastrukturminister har Johansson haft det politiska ansvaret för det som hänt på Transportstyrelsen och Ygeman har haft ansvar för krisberedskap utan att meddela Löfven om detta haveri.
Som SN skrev i gårdagens ledare är frågan svårare när det kommer till försvarsminister Hultqvist. Att han har haft kännedom utan att föra informationen vidare till regeringen gör att även hans agerande eller icke-agerande ifrågasätts. Samtidigt har han inte haft det uttalade ansvaret för krisberedskap som Ygeman haft. När även den tidigare moderata försvarsministern Mikael Odenberg säger att “Jag har väldigt svårt att se att man kan beslå Hultqvist med några allvarliga konstitutionella övertramp” (DN 27/7) är det värt att fundera ett varv till. Förutom det tillkommer, som flera kommentatorer påpekat, det faktum att det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde blir allt oroligare.
I ett sådant läge bör även Alliansen ta sig en noggrann fundering på om det gynnar Sveriges säkerhet att plötsligt byta försvarsminister. Särskilt i fallet Hultqvist så borde Konstitutionsutskottet granska frågan innan beslut om misstroendeförklaring eller ej tas. Viktiga beslut bör fattas utifrån så god information som möjligt. Men utifrån Alliansens tydliga besked i onsdags om misstroendeförklaring mot Hultqvist lär det vara mycket svårt att backa på ett snyggt sätt. Nu flyttas fokuset tillbaka till Alliansen och de kommer att få svara på frågor om hur säkerheten påverkas ifall försvarsministern går.
Vi närmar oss ett ordinarie val. Konfliktytorna blir fler och mer prestigefyllda. I höst kommer fler stridsfrågor att prägla agendan och det kan hända att det slutar med regeringens fall. Med detta för ögonen är det klokast om alla inblandade tar ansvar för att det finns utrymme för dialog och kompromisser i stora frågor som exempelvis försvars- och säkerhetspolitik. Oavsett regering.
Elias Rosell