Signalerna har varit tydliga ända sedan regeringspartierna lade fram propositionen om den uppdaterade gymnasielagen, att Centerpartiet lutade mer åt att säga ja än nej. Där skilde sig partiet tydligt från övriga tre i Alliansen. När beskedet så kom var det just ett ja från C – men tydliga markeringar mot lagens juridiska svagheter. Lagen hade fått rejäl kritik från Lagrådet, ett av flera lagförslag från regeringen på sistone som fått detta. Försöken att förbjuda sexköp i utlandet, den första gymnasielagen för ensamkommande samt lagförslaget mot vinster i välfärden är andra exempel.
Centerledaren Annie Lööf markerade att partiet säger ja av humanitära skäl, av hänsyn till de unga som kommit i kläm på grund av långa handläggningstider. Det är lätt att förstå, men att C blundar för de rent juridiska svagheterna är bekymmersamt. Partiets rättspolitiske talesperson Johan Hedin formulerade slutsatsen så här: ”När den enskilda människan drabbas av systemets brister är det en centerpartistisk grundprincip att stå på den enskilda människans sida.” Det är kärnan i beslutet. Att säga nej hade fått svårare konsekvenser. Även om detta skakar om Alliansen och sätter C i samma båt som MP och S.
Det tog inte många sekunder för att det i sociala medier skulle börja spamma högvis med dödförklaringar av Alliansen. Upprörda röster, till stor del anonyma, ville förklara att världens undergång hade inträffat, att Annie Lööf var socialist, samhällskollapsen på väg och att Moderaterna absolut måste lämna Alliansen. Gemensamt var att avsändaren fattat väldigt lite av vad som format Alliansen. Det är inte en samsyn i alla frågor, utan ett samförstånd om ett antal bärande politikområden.
Vi talar i det här fallet om en särlagstiftning som berör 9 000 unga människor. Lagen ger dessa, majoriteten är afghaner, ett drygt år extra för att slutföra sina gymnasiestudier och försöka etablera sig i det svenska samhället. Det skulle onekligen förvåna om Moderaternas, Liberalernas eller Kristdemokraternas partiledare gjorde en så pass grund analys som att oenigheten om gymnasielagen avgör frågan om regeringssamverkan. Alliansen står pall för mer än det här.
Det är klart att de borgerliga företrädare som mer än gärna vill gå hand i hand med Sverigedemokraterna nu i ett huj fick det svårare. Men sånt är livet.
Uppdateringen av gymnasielagen kan försvaras av humanitära skäl. Samtidigt måste följande läggas till: Sverige måste ha lagar som håller måttet, även om det gör livet svårare för politikerna. Det vore en välgärning om Allianspartierna ansträngde sig för att – bortom plakatbråken – söka en någorlunda gemensam syn på migrationsfrågorna. Behovet av en robust och rättssäker asylprövning, oavsett vem du är och var du har flytt ifrån, går inte att komma ifrån. För det är något som kommer att behövas framöver – och allra bäst är det om det finns en bredare samsyn över blockgränsen.