Det börjar med en björk och slutar...? Ta i trä, men respekten för allmän egendom är lika viktig som för privat.
Självklart kan det tyckas obetydligt. Vem saknar en björk?
Det är inte grejen.
Varför fälla någon annans björk utan tillstånd?
Det är grejen.
Det är kommunens träd, skattebetalarnas gemensamma egendom. Därför är fallet med den i lönndom nedsågade björken nu en polisfråga. Värderingen på 153 000 kronor lär säkert nagelfaras mer i detalj, men värdet är viktig att notera.
Det här med mitt och ditt verkar ibland vara svårt. Ännu knepigare verkar det bli när något är att betrakta som allas. Det allmänna är inte fritt fram att ta av, hur som helst.
Det brukar vara många röster som högljutt upprörs över klotter, pajade glasrutor på skolor eller busskurer. Det är samma sak med nedsågning av kommunens träd, för den som tänker efter. Visst, det är lätt att hö-hö-kommentera om att det finns så många buskar och så mycket sly på kommunal mark. Var och en är sig själv närmast. Men det är lika lite fritt fram att fälla kommunens träd som det är att sno blommor i dess rabatter, med undantag för det som kallas för stadsodling.
Respekten för privat egendom är en av hörnstenarna i ett välfungerande samhälle, påbyggt med lag och ordning. Den enda makt som kan övertrumfa det privat ägda är det offentliga, styrt av våra valda företrädare. Om det finns lagliga skäl att göra det. Därför ska det också vara väldigt svårt att få till.
Respekten för allmän egendom borde inte vara lägre än för det privata. Ändå behandlas den så emellanåt. Som ingen äger den.
Någon får för sig att planka i kollektivtrafiken. Någon annan glider in på en gymnasieskola under lunchen, i hopp om att käka gratis. En tredje smiter iväg med en hemtjänstcykel eller plockar på sig några rullar toapapper från en offentlig toalett.
Samhällsproblem växer ibland fram ur det lilla. Det påverkar attityder och genererar kostnader. Ibland kan det symboliseras av en kommunal björk.
Däremot kan samtalsutrymmet alltid bli bättre mellan kommunen och dess grannar. En vettig dialog om hur mark, vatten och växtlighet hanteras och vårdas i gemensamma gränsområden är något som gör det nära samhället bättre.