När SVT:s Uppdrag granskning i våras granskade Panamadokumenten försökte Helena Dyrssen, som är Skatteverkets näst högsta chef, ringa och förvarna tidigare kollegan och kabinettssekreteraren Frank Belfrage när hon fick reda på att han var en av personerna som granskades.
Vänskapskorruption har nu avslöjats igen, men i helt annan skala i Dagens Nyheters granskning av Riksrevisionen. I fredags lämnande Susanne Ackum sitt uppdrag som riksrevisor, efter avslöjanden om hur hon lovat ut tjänster på förhand till gamla kollegor och vänner. Riksrevisorn Ulf Bengtsson ska ha lagt sig i granskningar av beslut – som han själv var delaktig i som generaldirektör på Arbetsgivarverket.
Det är särskilt allvarligt att det handlar om Riksrevisionen, som är ansvarig för att granska statens verksamheter och där riksrevisorernas oberoende ställning skyddas av grundlagen. Riksrevisionen borde vara en förebild när det kommer till att följa spelregler.
Samtidigt tycks flera myndighetschefer ha svårt att hålla sig till att vara just myndighetschefer, med det krav som följer på opartiskhet och att inte låta sina politiska övertygelser gå ut över ämbetet. Tidigare har Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson flera gånger trampat i klaveret. Under Almedalsveckan var det rikspolischefen Dan Eliasson tur, när han i en intervju med Expressen sa att det vore en merit om Jimmie Åkesson (SD) kräver hans avgång och att han sannolikt skulle lämna sitt uppdrag om Åkesson blev statsminister.
I regeringsformen betonas myndigheternas självständiga ställning och vikten av saklighet och opartiskhet vid myndighetsutövning. Det får långtgående konsekvenser när principerna inte efterföljs, även i de fall agerandet förhåller sig inom lagarnas ramar. Enligt Transparency Internationals årliga ranking över världens minst korrumperade länder hamnar Sverige på en tredjeplats. Tydligt är dock att vi inte kan ta vår särställning för given.
När myndighetschefer lämnar partipolitiska omdömen, undergräver det bilden av polis och rättsväsende som oberoende. Avslöjanden om jävsituationer och svågerpolitik inom Riksrevisionen undergräver förtroendet för hela den offentliga förvaltningen, och i förlängningen är det tilliten för det demokratiska systemet som blir lidande.
Just därför är det så problematiskt när högt uppsatta ämbetsmän inte tar sin position på allvar. När misstro till samhällets institutioner växer riskerar det att bli en grogrund för populism. För avsaknad av legitimitet befäster förställningen om en politisk elit, som främst ombesörjer sina egna. Därför är det så viktigt att personer i maktposition visar respekt inför sitt ämbete, och inte åsidosätter de spelregler som bidragit till att Sverige utvecklats till ett av världens minst korrumperade och mest framgångsrika samhällen.