För ett år sedan tillsatte regeringen en utredare för att se över skogsvårdslagen. Sverige står, liksom alla andra EU-länder, under Århuskonventionen som reglerar allmänhetens rätt till information, deltagande i beslutsprocesser och rättslig prövning i miljöfrågor. Det är bland annat tillämpningen av den som utredningen ska se över. Men det har varit en allt annat än följsam resa. I somras tvingades utredaren Charlotta Riberdahl lämna sitt uppdrag efter att hon under ett seminarium under Almedalsveckan ifrågasatt det privata ägandet av skog.
Regeringen tillsatte en ny utredare, lagmannen Fredrik von Arnold. Men frågan är vilket inflytande han får över utredningens utfall. Regeringen verkar nämligen redan ha bestämt sig. Nyligen kunde Land Lantbruk avslöja att regeringen i höstens budgetproposition tagit grepp om skogspolitiken, och det i självaste kulturavsnittet (1/11). Där det framgår att allmänhetens "tillgång till miljöinformation, deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning" ska stärkas. Det vill säga: Precis det som regeringens utredare ska se över.
I tisdags togs två interpellationer som ställts till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) upp i riksdagen. Bucht höll fast vid att utredningen inte var klar, men att Sveriges skogsägare inte behövde “vara oroliga". Men det är inte för intet som många är just det.
Den utveckling som nu öppnas för riskerar att ge miljöorganisationer rätt att överklaga avverkningar och vanliga skogsvårdsåtgärder som nya skogsvägar. Det skulle urholka förfoganderätten som kommer med ägandet av skog, då skogsägare kan tvingas in i dyra och utdragna domstolsprocesser för rätten att bruka den egna skogen – trots myndigheternas medgivande.
Med en sådan ordning följer stor osäkerhet och det skulle leda till privatekonomiska tragedier, när stora investeringar och livsbesparingar går om intet. Det är en ovisshet som slår mot hela skogsnäringens förutsättningar. Och frågan är – till vilken nytta? Det anmäls ungefär 60 000 avverkningar till Skogsstyrelsen varje år. Överklaganden skulle leda till byråkratiska karuseller och vi har redan en välfungerande ordning där Skogsstyrelsen ansvarar för tillsynen.
Lantbruksministern har återkommande pratat om skogen som “vårt gröna guld", men vilken samsyn finns det inom regeringskansliet? Kulturdepartementet verkar uppenbarligen köra sitt eget race, som både förbigår utredningar och egna ansvarsområden. Det underminerar förtroendet för hela skogspolitiken. Sveriges 330 000 skogsägare borde åtminstone kunna förvänta sig långsiktiga spelregler och respekt för grundläggande rättsprinciper som äganderätten.