Amorteringskravet skulle kyla ner en överhettad bostadsmarknad och därmed begränsa hushållens skenande skuldsättning. Prisuppgången på bostäder hejdades också – men tillbakagången blev kortvarig. Den tillfälliga osäkerheten har redan lagt sig och i september noterades det högsta kvadratmeterpriset på bostadsrätter någonsin i Stockholms innerstad. Den genomsnittliga prisökningen var densamma även utanför Stockholmsregionen, med ett snitt på tre procent under september månad.
Det betyder inte att det nya amorteringskravet passerat obemärkt förbi. SBAB har till en ny rapport genomfört djupintervjuer med fastighetsmäklare, där merparten vittnar om synbara konsekvenser för bostadsmarknaden. Särskilt utmärkande är bortfallet av unga på visningar, och de som väl köper behöver i större utsträckning hjälp från föräldrar.
Klyftan fortsätter därmed öka mellan de som är inne på bostadsmarknaden och de som står utanför. Det i en situation som redan kännetecknas av stor tudelning. Dels på grund av skatteavdrag i form av ränteavdragen, dels till följd av en dysfunktionell marknad för hyresbostäder. Båda är delar som uppmuntrar till högre skuldsättning. Ränteavdragen premierar belåning och de bestående bristerna på hyresmarknaden gör att bostadsköp för många framstår som det enda tillgängliga alternativet.
Samtidigt fortsätter tudelningen växa på hyresmarknaden och det är talande hur Hyresgästföreningen (HGF), som förhandlar nästan alla hyror i Sverige, förhåller sig till sin säregna maktposition. "Höjningen 2016 blir den lägsta på 10 år", kunde HGF stolt kungöra efter årets förhandling. Hyreshöjningarna är så låga att de i år och nästa år väntas bli lägre än inflationen. Så i praktiken använder HGF sin särställning för att driva igenom hyressänkningar.
När hyresvärdarnas avkastning för varje år minskar är det inte svårt att förstå varför varken förvaltande eller byggande av nya hyresrätter tilltalar. Samtidigt som den omvända situationen på marknaden för bostadsrätter gör ombildningar väldigt attraktivt. I Stockholms innerstad har andelen hyresrätter fallit från 90 till 35 procent av beståndet på 40 år. Vilket är en allt annat än isolerad företeelse, och hyresrätten utarmas alltmer som boendeform.
Frågan är inte om, utan när det klubbas reformer för friare hyressättning. Vi behöver lämna systemet med kollektiva hyresförhandlingar, men en bra början vore att se över maktförhållandet mellan parterna. Som det ser ut i dag kan HGF bara resa sig upp och lämna förhandlingarna när fastighetsägarna avvisar deras krav. Därför tvingas de också acceptera ekonomiskt olönsamma överenskommelser, då alternativet vore att inte förhandla fram några höjningar alls.
Precis som med ränteavdragen lär reformer av hyressättningen kräva blocköverskridande överenskommelser. Till det blir verklighet får vi nöja oss med halvhjärtade åtgärder i stil med amorteringskravet. Tyvärr gör dessa alltför ofta mer skada än nytta.