Vi befinner oss mitt i en brinnande högkonjunktur, i flera år har det fortsatt skapats stora värden i Sverige och arbetslösheten är generellt låg i hela landet. På sina håll börjar det snarare uppstå problem med kompetens- och personalbrist, med brist på vissa yrken på vissa orter.
Därför är de siffror som kom i veckan om antalet inskrivna på Arbetsförmedlingen förvånande. Antalet ökar för första gången på flera år. När konjunkturen går bra och efterfrågan hög, hur kan det då ens vara möjligt att flera personer samtidigt tvingas gå till Arbetsförmedlingen för att de inte har något jobb? Förklaringen ligger i vilka grupper det nu är som i allt högre grad står utanför arbetsmarknaden. De som nu börjar skrivas in nu som arbetssökande är till stor del immigranter som kom under 2015 års flyktingvåg . Det är nu de ”kommer in i systemet”, där vi vet sedan länge att de har stora problem att hitta ett första jobb. Detta är ett generellt problem, men på vissa orter är det värre än andra. Sörmlandskommunen Vingåker är, exempelvis, med på listan bland de topp tio i landet med högst arbetslöshet för utrikesfödda.
Det är lätt att känna uppgivenhet inför siffrorna. Inga betydande förändringar av arbetsmarknaden finns i dag inom räckhåll, vilket innebär att vi tyvärr kan vänta oss att problemet kommer att förvärras. Sverige har helt enkelt gravt misslyckats med att anpassa integrationen till arbetsmarknadens utformning.
Detta får konsekvenser. I dagarna kom också beskedet att om man väger samman alla olika opinionsmätningar under det senaste året, en så kallad poll of polls, är Sverigedemokraterna nu bekräftat som Sveriges andra största parti. Samtidigt är samma parti ett av de partier som väljarna uppger att de har minst förtroende för. SD är fortfarande ett kontroversiellt parti och vi verkar inte ha så stor tillit till deras kompetens i andra frågor generellt. Ändå är det rekordmånga som säger sig vilja rösta på dem, för att, som man säger, skicka en signal.
Ser man till SD:s opinionssiffror och asylinvandringen under de senaste åren följer de två linjerna varandra åt nästintill perfekt. Det finns en tydlig korrelation mellan ökad invandring och ett ökat stöd för SD. Det gäller både frågor om säkerhet och framväxten av parallella samhällen, och den ökade arbetslösheten och uppdelningen av arbetsmarknaden. Integrationen misslyckas både socialt och ekonomiskt – och svenskarna är tydligt missnöjda med detta och röstar därefter. Det finns ingen enkel lösning på problemet, men båda dessa siffror är en tydlig varningssignal. Om vi inte får en fungerande arbetsmarknadsintegration riskerar vi att få ett inkompetent parti med allt större inflyttande över andra centrala politiska frågor. Det kommer knappast att gynna den allmänna samhällsutvecklingen.
Hanna Marie Björklund