Det är idel solsken i Sverige. Om vi får tro regeringen. Högkonjunkturen färgar prognoserna och finansdepartementets bedömningar blir än mer optimistiska av att det stundar ett valår.
Sveriges finanser ger överskott. Vi har en hyfsad fart i ekonomin. Som alltid när konjunkturen är god. Det borde ge rejäla resurser för att möta de samhällsproblem som politiken kan göra något åt, men bortom den självgoda retoriken ger regeringen klena besked.
I stället för riktigt rejäla satsningar på Polisen och det militära och civila försvaret – handfast trygghet i orolig tid – får vi skattehöjningar på jobb och företagande, totalt cirka 33 miljarder. Detta i ett läge när det behövs fler privata jobb, fler företagare och fler vägar in på arbetsmarknaden.
Skattehöjningar är regeringens enda reformidé, så pass att fantasin verkar tryta. Typexemplet är skatten på privata sjukförsäkringar som löneförmån, alltså en skatt på löntagare som inte i första hand belastar den skattefinansierade vården när de blir sjuka. Notera att LO:s gruppförsäkringar på området noga undantas. Alla ska tydligen stå i kö, det är viktigare än att vården blir bättre för fler.
Regeringen undviker noga att beröra minerade områden som vallöftet om Europas lägsta arbetslöshet till 2020. Den svenska är, trots god konjunktur, inte ens i närheten av detta. Resurserna till polisen, där antalet civilanställda växte under 2016 men det blev färre i polisuniform, behöver öka mer än regeringen vad förmår att prioritera. Arbetslösheten för utlandsfödda är så hög att det krävs stora, modiga reformer för att bryta utvecklingen. Mod som regeringen saknar.
Hotbilden i omvärlden är uppenbar. Försvaret behöver rustas betydligt mer än vad regeringen klarar att leverera. Det civila försvaret behöver reformeras och byggas starkt. Inte minst för att möta flöden av samhällsdestruktiv informationskrigföring från främmande makt och anti-demokratiska krafter.
Det finns gott om samhälleliga svagheter där regeringen inte kan få fram tillräckligt med resurser, trots att den utstuderat försvagar privat företagande och privat arbetsmarknad. Trots att den som jobbar hårt och skaffar sig spetskunskaper får behålla allt mindre av sin lön. Det är inte hållbart. Det höjda skattetrycket saknar stöd av en riksdagsmajoritet.
Skattetrycket på jobb och företagande behöver minska och fördelarna av eget arbete öka. En större andel av de offentliga resurserna krävs för att göra Sverige säkrare och tryggare. Den utmaningen, inte minst vad gäller besparingar på annat, är regeringen oförmögen att hantera.
Därför hamnar oppositionen nu i fokus. Den behöver agera, inte enbart recensera regeringen. Centerpartiet och Liberalerna har skarpt markerat att de inte tänker släppa igenom de skadliga skattehöjningar som utlovats till i höst. Centerns Emil Källström varnade tydligt regeringen i går för att ens försöka.
Spelplanen är ändrad, det bidrar till regeringens solskensretorik. Statsbudgeten för valåret 2018 kanske inte blir en rödgrön utgiftsfest formad av allt högre skattetryck.