Från nybildade till etablerade, kommunerna Gnesta och Trosa har nu uppnått sin 25-årsdag. Det är i dag svårt att hitta röster som tycker att det var fel att bryta sig loss från storkommunen Nyköping.
Fördelarna med decentraliseringen, skapandet av mindre enheter är tydliga över tid. Nybörjarmisstagen är avklarade, 25-åringarna står på stadiga ben. Det räcker med att besöka några fullmäktigemöten för att slås av den familjära, nära form som präglar det demokratiska samtalet. Avståndet mellan väljare och valda har blivit kortare. Rent ideologiskt är motsättningarna ofta minst lika starka som i större kommuner.
Det finns både fördelar och nackdelar med att vara en liten kommun befolkningsmässigt. Skatteintäkterna är begränsade. Det krävs en ständig uppmärksamhet för nya lösningar, en målmedveten jakt på kostnadseffektivitet och ett mod att välja bort kostnader hellre än att välja till. I gengäld finns där en hyfsad flexibilitet i organisationen, utan stora åthävor.
Att Gnesta och Trosa blivit egna röster, på egen grund har haft inverkan också i de större sammanhangen. Det är ingen tvekan om att detta har påverkat hur Sörmland har hanterat frågan om storregioner. Detsamma kan sägas om projekt som Citybanan och Ostlänken. Gnesta har numera inte enbart pendeltåg utan också regionaltåg som stannar på orten. Trosa har inte bara tågförbindelser norrut och söderut från Vagnhärad utan numera också Trosabussen till Stockholm, en ordning som fyller ett uttalat lokalt pendlarbehov.
Hur hade detta fungerat i en storkommun? Allt blir förstås enbart en gissning. Men att lokala Trosa- och Gnesta-frågor skulle riskera att hamna i prioriteringsskugga är ett rimligt antagande. Stort är ofta starkt, men inte nödvändigtvis pricksäkert. Socialdemokraternas och Moderaternas mer hårdhänta nedläggning av grundskolan i Laxne ifjol är ett undantag. I övrigt har de folkvalda i såväl Gnesta som Trosa haft en bred samsyn om behovet och värdet av att utveckla hela kommunen utan att bli fastlåst i huvudorten.
Det här tål att ha i minnet nu när regeringen, via civilminister Ardalan Shekarabi (S), lanserar en stor parlamentarisk kommunutredning. Det handlar alltså bara om kommunerna, inte utformning eller befogenheter hos regioner och landsting. Många mindre kommuner behöver söka nya vägar att exempelvis säkra sin kompetensförsörjning eller garantera vissa funktioner. Som alltid finns det starka krafter som konsekvent förordar stordrift och sammanslagningar. Minns enkelspårigheten i storregionsprocessen. Situationen är mer komplicerad än så.
Den mesta vardagsmakten mår bra av vara medborgarna nära. Däremot finns det skäl att söka mer av olika samarbeten mellan kommuner. Om samarbeten eller gemensamma åtgärder mellan exempelvis Trosa och Gnesta kan sänka fasta kostnader och säkra eller behålla kvalitet, utan att öka avståndet till medborgarna, är det värt att pröva.