Länge var frågan inte om republikanen Alain Juppé kunde gå segrande ur det franska presidentvalet, utan om det ens fanns en möjlighet att han kunde förlora det.
I republikanernas primärval, där partiets presidentkandidat ska väljas, har han länge haft en betryggande ledning mot utmanaren och ex-presidenten Nicolas Sarkozy. Samtidigt som vänstern är djupt splittrad och missnöjet utbrett med sittande presidenten, socialisten François Hollande, som dras med lägre förtroendesiffror än någon annan president under efterkrigstiden.
I söndags utspelade sig den första rundan i primärvalet. Sarkozy, som försökt utmana den franska ytterhögern genom att köra om den i högerfilen, slogs ut. Favoriten Juppé, som till skillnad från Sarkozy stått fast vid anständighet och snarare närmat sig mitten, kvalificerade sig till andra valomgången på söndag. Men den stora och oväntade vinnaren är tidigare premiärministern och närmast uträknade François Fillon, som med 44 procent av rösterna har ett stort försprång mot Juppé på söndag.
Fillon har gått till val på stora ekonomiska reformer. En halv miljon offentliga jobb ska bort, förmögenhetsskatten slopas och 35-timmarsveckan bli 39. I stora drag har han ett program med välbehövliga reformförslag för en fransk ekonomi i akut behov av strukturreformer.
Till och med Hollande har känt sig illa tvungen att börja luckra upp arbetsmarknadslagstiftningen. Men det under våldsamma protester från fackföreningar. Kanske ett större problem för Hollande än Fillon, som sagt att hans största förebild är Margaret Thatcher. Men även Fillon lär behöva ha med sig vänstern, då allt tyder på att huvudmotståndaren som väntar är Marine Le Pen. I kölvattnet av ett utbrett missnöje mot det politiska etablissemanget har hon blommat upp som en toppkandidat; med ryska pengar i kampanjkassan och ett politiskt program som får sverigedemokrater att framstå som duvungar.
Efter Donalds Trumps otippade seger är det ingen som längre vågar räkna ut Le Pen. Om hon går vidare till andra valomgången i maj är det bara hoppas på att det blir som i presidentvalet 2002 då Le Pens far och tidigare partiledaren stod mot republikanen Jacques Chirac. En splittrad vänster samlade sig under sloganen “Hellre skurken än fascisten" och lade sina röster på Chirac, som tog hem en jordskredsseger. Förutsättningar för en Le Pen-seger är dock helt andra den här gången.
Bättre är inte att Fillon är en nära vän till Vladimir Putin. Det har även tagit sig uttryck politiskt då han har förringat Rysslands agerande i Ukraina, beskyllt de spänstiga relationerna med landet i öst på provaktioner från väst och vill lyfta EU:s Ryssland-sanktioner.
Presidentvalet kan mycket väl komma att stå mellan Putins högra och vänstra hand. Men den ena är en traditionell högerpolitiker, konservativ i sociala frågor och ekonomiskt liberal. Den andra försöker vinna val på agitation mot muslimer och isolering av Frankrike gentemot omvärlden genom att lämna EU och Nato.
Ibland är det lätt att heja på skurken.