Thorbjörn Fälldin (1926-2016) blev 90 år. Den förre Centerledaren var en av Sveriges mest framgångsrika politiker i modern tid. 1976 bildade han den första regering sedan 1936 som inte leddes av en socialdemokratisk partiledare. Denna historiska händelse präglar svensk partipolitik än i dag.
Tre mycket olika partier, Centerpartiet, Moderaterna och Folkpartiet, satte sig i gemensam regering. Att styra och samverka när sämjan är begränsad, krävde ett klokt och noggrant ledarskap. I efterhand har det talats mycket om det som spräckte regeringen 1978 – kärnkraftsfrågan – men regerandet öppnade för partiöverskridande samtal och gemensamma lösningar. I detta såddes fröna till ett flerpartisamarbete som har skördat valsegrar under 1990-, 2000- och 2010-talet.
Fälldin var statsminister i tre regeringar, 1976-1978, 1979-81 och 1981-82. Den första sprack på kärnkraften och den andra sargades 1981 av ett bråk om skatterna, följt av en minoritetsregering med enbart Centerpartiet och Folkpartiet. Den eftertänksamme partiledaren med pipan blev till symbolen för allt det som dåvarande S-ledaren Olof Palme inte var. Småföretagande och sparsamhet ställdes mot skattehöjningar och storskalighet.
I kampen mot löntagarfonderna stod Fälldin fast i sitt försvar av den privata äganderätten. Bortom en urholkning av det fria företagandet och privata ägandet anades konturerna av ett samhälle vars mörkröda skugga kunde beskådas bortom Östersjön. Mer än principer stod på spel.
Det kalla kriget satte sin prägel på Fälldins andra statsministerperiod. När en sovjetisk ubåt, U137,gick på grund i Blekinges skärgård och den sovjetiska flottan stävade mot svenskt territorialvatten frågade försvarsmakten statsministern om råd. Svaret var lika tydligt Fälldinskt som det var statsmannamässigt: Håll gränsen!
Regerande kostar på. Så också för Fälldin. 1985 lämnade han motvilligt över partiledarskapet till Karin Söder efter fallande väljarstöd och därmed också politiken.
När Thorbjörn Fälldin i början av detta sekel återkom till Centerrörelsens stora samling, stämman, efter många års frånvaro var det mycket symbolmättat. Hans entré möttes av stående applåder. Den då nya Centerledaren Maud Olofsson, dotter till en av hans bästa vänner, kom sedan att forma den allians som gav åtta värdefulla år i rad av icke-socialistiskt styre, 2006-2014. Fälldin personifierade banden mellan det parti som en gång var landets näst största och den nystart som Olofsson levererade.
Thorbjörn Fälldin var en statsman av sin tid och personifierade den rörelse som han företrädde. Hans värderingsstyrda sida gav ett historiskt maktskifte. Hans jordnära sida fick tre väldigt olika partier att samsas om makten – där alla tvingades ge för att kunna få, inte minst det största partiet, utan att offra själ och hjärta. När sedan stormaktspolitiken trängde in i den nära vardagen var linjen fast och budskapet tydligt nog för att inte missförstås i Moskva.
Det ligger i en jord- och skogsbrukares DNA att hålla på gränser, men också att bryta ny mark när möjlighet ges. Den arbetsbeskrivningen omfamnar också Thorbjörn Fälldins statsmannagärning.