I måndags föll skattefridagen in. Så från och med den här veckan börjar du tjäna pengar till dig själv. I vilket fall om du är medelinkomsttagare, då har varenda intjänad krona hittills i år gått till skatt. Uträkningen kommer från Skattebetalarnas förening som årligen räknar på hur mycket skatt medelinkomsttagaren betalar utslaget över ett år. 2016 summeras skatteandelen till 54,4 procent av den genomsnittliga löntagarens inkomst på 29 400 kronor i månaden, eller 199 dagar när det slås ut över årets dagar. Det är tre dagar mer av arbete till skattmasen än förra året, men långt ifrån den 10 augusti som skattefridagen inföll på 2005.
Det illustrerar hur mycket mer människor får behålla av sin lön tack vare jobbskatteavdraget. För många handlar det om en extra månadslön. Samtidigt visar det på hur stor del av månadslönen människor med helt vanliga inkomster betalar i skatt. Vilket också underskattas av det stora flertalet. Enligt en rapport från Svenskt Näringsliv från förra året tror 94 procent att de betalar in mindre i skatt än vad de egentligen gör. Svenska folket uppskattade sin skattebörda till 34 procent, när den egentliga skattesatsen innan årets höjningar låg på 52 procent i snitt.
Det är uppseendeväckande, men egentligen inte särskilt förvånande. Då hälften av skatterna, som arbetsgivaravgifterna, hålls dolda för allmänheten. Sitt namn till trots är arbetsgivaravgiften en skatt på arbete och ger varje år skatteintäkter på 500 miljarder kronor, men som få känner till då den sällan redovisas på lönebeskedet. Klyftan mellan människors uppfattningar om hur mycket de betalar och vad de egentligen betalar i skatt blir i förlängningen ett demokratiskt problem.
Välbeställda har en förmåga att lyftas fram som skattesänkningarnas vinnare, men för låginkomsttagare med en inkomst på 19 400 kronor i månaden faller skattefridagen bara in fem dagar tidigare än för medelinkomsttagaren. Det är inte för de inkomsttagare som betalar den högsta marginalskatten, utan för de som lever på marginalen som skattesänkningar påverkar mest. För det är då ett större handlingsutrymme i vardagen gör som mest skillnad. Den som har en månadslön på 19 400 kronor har fått 1 567 kronor mer att röra sig på varje månad till följd av jobbskatteavdraget.
Alliansregeringen valde ofta att lyfta fram den jobbskapande effekten, men det viktigaste argumentet för sänkta skatter är att människor ska få behålla mer av sina egna pengar. Lägre skatter premierar sparande och eget ansvarstagande. Var femte hushåll klarar inte av en plötslig utgift på 11 000 kronor. Än färre sitter på ett "fuck off"-kapital, och vågar inte lämna ett jobb där man vantrivs eller ett destruktivt förhållande. För sänkta skatter handlar i förlängningen om egenmakt; att få forma sitt liv som man själv önskar. En ofta negligerad aspekt och inte minst av den regering som drömmer tillbaka till tiden då skattefridagen kom först i augusti.