I måndags presenterade finansminister Magdalena Andersson (S) sina prognoser för svensk ekonomi. Budskapet kändes igen. Svensk ekonomi går stark, men på grund av M-KD-budgeten så saknas pengar för nya reformer. Finansministern har all anledning att signalera behovet av finansiering. Både i de regeringsinterna förhandlingarna, och de med Centerpartiet och Liberalerna, så faller det ofta på just Finansdepartementet att hålla i slantarna. Samtidigt har finansministern rätt i att det just nu inte finns något större utrymme för ofinansierade reformer. Därför är det tur att många av de viktigaste reformerna inte kostar något alls.
Bra politik behöver inte kosta pengar. Tvärt om är bra politik precis sådan som inte försöker köpa sig förbi problem, utan istället angriper de strukturella frågorna. Bostadsmarknaden är ett bra exempel. Subventioner och skattesänkningar kan säkert få fram fler bostäder kortsiktigt, men på längre sikt blir det bara en konstgjord andning av en helt sönderreglerad marknad. Det som verkligen behövs, begränsad rätt att överklaga, stärkt äganderätt över mark och avreglering av hyresmarknaden, kostar ingenting. Det är ingen slump att många viktiga strukturreformer sker just under kriser, när pengarna är slut och problemen inte längre kan döljas.
Den som oroar sig för landsbygdens förutsättningar har all anledning att leta efter billiga reformer. Ökad kommunal utjämning, riktade investeringsfonder och höjda bidrag hjälper nog många i stunden, men angriper inte de underliggande problemen. I ett första steg bör användandet av mark utanför detaljplanerna avregleras kraftigt. Det är helt orimligt att den som vill investera och bygga bostäder eller sommarhus utanför våra städer stoppas av kommuntjänstemän, samtidigt som den lokala mataffären får stänga igen när underlaget tryter. På samma sätt måste strandskyddet luckras upp ordentligt så det går att bygga där människor vill bo.
En annan helt kostnadsfri reform som skulle förbättra livet för många, inte minst utanför våra städer, vore att stärka äganderätten över skogen. I dag riskerar skogsägare, efter att ha förvaltat skogen i generationer, att få sin skog bli helt värdelös genom statliga ingrepp. Det är helt oacceptabelt, och skulle inte kosta en krona att åtgärda.
Även på arbetsmarknaden finns det många lågt hängande frukter. Trots en lång rad uppmärksammade fall fortsätter Migrationsverket att utvisa hårt arbetande arbetskraftsinvandrare baserat på små fel från deras arbetsgivares sida. Hundra kronor för lite i lön, semester för plugga på SFI eller hemresa för att besöka en begravning, är alla anledningar som i dag får människor utvisade. Det skadar människor, hela vår ekonomi samt Sveriges anseende ute i världen. En lagändring som medgav mindre felsteg skulle inte kosta skattebetalarna en krona.
Att det saknas pengar innebär inte att det saknas möjligheter till reformer. Centerpartiet och Liberalerna borde därför ta tillfället i akt att diskutera frihetsreformer som inte kostar skattebetalarna en krona. Det, mer än något annat, är vad Sverige behöver.