Land skall med lag byggas, med lagar byggs inte längre med enpartiregeringar eller koalitionsregeringar i majoritet.
Inte under föregående mandatperiod eller denna har landet letts av majoritetsregeringar och det ser inte lysande ut för det block som hoppas på att regera i majoritet nästa mandatperiod heller. Det betyder att man kommer vara beroende av ett eller flera partier utanför regeringen för att driva igenom sin politik.
Den bistra verkligheten, att politiken numer kräver mer än bara det egna partiet för att rösta igenom förslag, har Socialdemokraterna blivit varse om under mandatperioden som varit. Från att ensamt ha styrt landet, eller i alla fall på sin höjd bara behövt några röster från Vänsterpartiet eller Miljöpartiet har S nu insett att man måste först måste komma överens med partiet man valt att bilda regering med, för att sedan övertala Vänsterpartiet och därefter locka över några från Alliansen.
Det har naturligtvis varit kämpigt för socialdemokratin att finna sig i det för dem nya politiska läget. 2013 menade Magdalena Andersson på att det inte är oppositionens uppgift att lotsa igenom budgetar. En majoritet för sitt förslag skaffar man sig innan det läggs fram. Detta gäller naturligtvis bara när Alliansen styr... När Alliansen inte har hjälpt till att lotsa igenom de rödgrönas förslag heter det att den inte vill ta ansvar för Sverige.
Den rödgröna regeringen må ha lagt ett flertal undermåligt framställda lagförslag och därpå ytterligare ett par som fått mer än svidande kritik från Lagrådet. Gränsen verkar till och med vara nådd för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas, vilket var Lagrådets kritik mot lagen gällande ensamkommande. Men en minoritetsregering driver inte igenom dåliga lagar själva, den behöver stöd och i detta fall hjälper Centerpartiet, oavsett vad man tycker om lagens innehåll, till att driva igenom en illa skriven lag. Att den är undermålig erkände C-ledaren Annie Lööf själv vid presskonferensen.
Hon menade att det under mandatperioden har stiftats ett flertal dåliga lagar och att det nu är slut med det. Tar en alliansregering vid efter valet är den förhoppningsvis bättre på att samarbeta än den rödgröna, och kan ta ett krafttag över lagstiftningen. Men gör den inte det har oppositionen ett ansvar för att sätta ned foten mot undermåliga lagar. Man kan sätta krav och ställa ultimatum, man kan begära att vara med i processen i ett tidigare skede. Men att på presskonferensen, där man meddelar att man kommer rösta för, samtidigt beskylla all lagens dåligheter på regeringen som utformat den är svagt.
Man må tycka att alternativen till förslagen som ligger på bordet är sämre, men land kan inte och får inte med dåliga lagar byggas. Lagar befäster visserligen den politiska agendan, men det betyder inte att man för den sakens skull får lägga fram politiska hafsverk, varken som minoritet eller majoritet.
Elin Larsson