Skilda badtider i kommunala badhus är en omdiskuterad fråga. Till hösten införde Trollhättans kommun könsseparerad simundervisning för flickor som av religiösa skäl inte får bada med pojkar Eriksdalsbadet i Stockholm valde i våras att införa separata bubbelpooler efter en våg av sexuella ofredanden. Pragmatiska lösningar för att fler flickor ska lära sig simma och ett sätt att exkludera tafsare eller diskriminering där män med unkna kvinnoideal går till mötes? Åsikterna går isär, men till mångt och mycket handlar det om hur vi ser på offentliga verksamheter.
Lagstiftningen är otydlig på området, vilket gjorde att Diskrimineringsombudsmannen, DO, i våras tillsatte en utredning gentemot flera av de badhus som haft skilda badtider efter kön. I onsdags presenterades resultatet av tillsynen med det mindre tydliga svaret: Det beror på.
Hos ett av de utredda badhusen, Liljeholmsbadet, som numera är nedlagt, ansågs de uppdelade badtiderna diskriminerande för att de saknade ett tydligt syfte. Uppdelningen fanns bara kvar av tradition. Skärholmen och Tenstas simhallar kan dock fortsätta med sina separata badtider för kvinnliga besökare. Beslutet motiveras med att kvinnor som av religiösa eller kulturella skäl inte badar med personer av det andra könet också ska kunna delta i simhallens aktiviteter.
Några timmars kvinnobad i veckan kan framstå som oförargligt. De flesta av veckans badtimmar är ju trots allt fortfarande för alla. Men var går gränserna för vår tolerans gentemot intoleransen? I vilka mer offentliga verksamheter ska vi acceptera könsseparatism? Avsteg från principer är inte något sluttande plan, men i den här frågan är utvecklingen är högst reell. I augusti fick den religiösa friskolan Al-Azharskolan i Stockholm Skolinspektionens godkännande att skilja pojkar och flickor åt under idrottslektionerna, med motiveringen att det minskar risken för att flickorna uteblir. I Strömsund skiljdes män och kvinnor åt med en skärmvägg under SFI-undervisningen. Det anmäldes, men DO hade inga invändningar.
Principer är normerande, och det är också avsteg från desamma. Att tolerera könssegregation cementerar inte bara förlegade synsätt och värderingar – det är också att lägga sig platt för manliga småpåvar som vill diktera villkoren för kvinnor i sin omgivning. Vilka signaler sänder det till pappor som vägrar sina döttrar simundervisning om samhället svar är att ge med sig? De som inte vill leva efter majoritetssamhällets sekulära och jämställda värderingar har all rätt att avstå så länge de inte tvingar sina ideal på någon annan. Men det offentliga ska inte böja sig efter förlegade ideal med könssegregerade offentliga miljöer.
På offentlig verksamhet vilar ett ansvar för att stå upp för självklara principer som ett jämlikt bemötande. Det står över att gå alla tillmötes.