Terrorn har slagit till igen. På torsdagskvällen hade en stor samling av människor, barn som gamla, Nicebor som semestrande turister, samlats på strandpromenaden Promenade des Anglais för att fira den franska nationaldagen. Vid 22.30-tiden rammade en lastbil folkmassan, som precis beskådat kvällens fyrverkeri. Vansinnesfärden ska sedan ha fortsatt två kilometer, innan föraren skjuts till döds av polis. I skrivande stund är 84 döda och 50 kritiskt skadade.
"Frankrike har blivit attackerat på sin nationaldag, den 14 juli – symbolen för friheten", sa president François Hollande när han höll tal till i fransk tv under natten mot fredagen. Och visst kunde måltavlan för det urskillningslösa mördandet inte ha blivit tydligare. Det var inte militärparaden som hölls på samma strandpromenad några timmar tidigare. Det var vanliga människor, som hade samlats för att glädjas, skratta och njuta av firandet med varandra. Precis som attacken mot gayklubben i Orlando, mot förväntansfulla turister på flygplatserna i Bryssel och Istanbul eller de ungdomar i Paris som träffats för att njuta av en vanlig fredagskväll eller gå på rockkonsert. Det som hör vardagslivet glädjestunder till kan i ett svep förvandlas till död och förtvivlan.
Det är den tredje stora attacken i Frankrike på 18 månader. Ett land som precis hade pustat ut av lättnad efter att fotbolls-EM som kunde fortgå utan attacker, trots de farhågor arrangemanget länge dragits med.
Bara timmar innan attacken meddelade Hollande att undantagstillståndet som infördes efter Parisdåden i november skulle upphöra den 26 juli. Nu har det förlängts i ytterligare tre månader.
Det råder ingen brist på politiska utmaningar, om hur terrorn ska förebyggas och bekämpas. Mycket av ansvaret är nationellt, men tidigare attackerna i Paris och Bryssel har också varit ett uppvaknande för bristen på gränsöverskridande informationsutbyte och polissamarbete mellan Europas länder.
Det har under våren tagits flera viktiga steg för att stärka de verktyg som redan finns, som samarbetet mellan nationella polismyndigheter. Samarbetsorganet Europol ska få utökade resurser och verktyg för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet som terror, och vi får ett gemensamt system för samling av uppgifter från flygresenärer.
Men oavsett vikten av ett mer samordnat arbete mot terrorism kommer vi inte undan att terrorn är en ny verklighet, och inför det är svårt att inte känna uppgivenhet. Fler ödesdigra attacker mot Europa lär vara att vänta. Med det följer den ständiga oförutsägbarheten, när vardagslivets annars rofyllda platser blir måltavla för den skoningslösa terrorn, och med det rädslan. Därför är det så viktigt att politiker håller huvudet kallt, och inte agerar i affekt. För det är vad terroristerna vill se.