Nyligen höll Hela Sverige ska leva och LRF ett seminarium i riksdagen tillsammans med riksdagens parlamentariska landsbygdskommitté. Huvudgäst var civilminister Ardalan Shekarabi (S), som fått regeringens uppdrag att använda myndighetsplaceringar som ett sätt att sprida statlig närvaro till fler delar av landet. I den frågan har regeringen börjat parera en utveckling som var på väg att centralisera staten bort från många områden, där avstånden mellan de beskattade och det beskattande växte på ett ohållbart sätt.
Det är rimligt att nya myndigheter inte alltid hamnar där lejonparten av de andra redan finns. Det är också rimligt att vissa myndigheter placeras om geografiskt, från bullrande tillväxtområden till regioner eller städer med större behov av statligt finansierad service och utbud av kvalificerade jobb. Det är inget en regering gör för att "vara snäll" som Shekarabi formulerade det. Det är ett sätt att säkra att staten finns och verkar där skattebetalarna är.
Men statliga jobbflyttar är inte en mirakelkur för en stark och levande landsbygd. Det skattefinansierade kan aldrig ersätta det privata skapandet på marknadsekonomisk grund. Urbaniseringen kan bara mötas med att åtgärder som sprider och skapar tillväxt på de platser som i dag har svårigheter. Där har den sittande regeringen inte haft samma kraft eller insikt. Skattebördorna för näringsliv och företagande har växt parallellt med myndighetsbeslut som försvårat för jord och skogsbruk.
Det urbana är ingen naturlag, även om det är en stark ekonomisk kraft. Den som vill att Sverige ska leva mer och bättre än i dag på fler platser än de starkaste tillväxtregionerna, behöver börja se helheter. Staten kan inte överge medelstora tätorter, statlig service kan inte försvinna från de mindre.
På seminariet ställdes bland annat frågan om hur schablonbilder av landsbygden påverkar hur vi tänker i landsbygdsfrågor. Ser du den ensamma ladan på ett öppet fält, eller ser du vardagsarbetet som gör att fältet är öppet och ladan fylld? Är landsbygden ett vykort eller en arbetsplats?
Inte minst handlar det om hur det ser ut i våra traditionella medier och nyhetskanaler. Hela Sverige ska leva presenterade en snabböversikt över hur fem ledarredaktioner i huvudstaden hade behandlat landsbygdsfrågorna mellan 2011 och 2016. Resultatet var bistert, ytterst urbant och landsbygdsfrånvänt, inte minst sett till de liberala rösterna i tunnelbaneområdets hjärta. Låt staden leva och landet dö är en oklok analys.
Det är landsbygdens rörelse som ger den livskraft, företagen som får den att växa. Från rennäringen i norr till vetefälten i söder, fiskelägen, turism och energiproduktion. Lugnet och tystnadens ensliga grusvägar eller utsiktsplatsernas vackra panorama räcker inte. Det är hantverkar- och hemtjänstbilar på väg. Det är transporter av timmer och livsmedel såväl som reparationer av gärdsgårdar och viltstängsel.
En lada garanterar ingen tröska, men en tröska kan ge många fler lador.