Den gångna Almedalsveckan kom verkligen att kännetecknas av fokuset vid värderingar. Ebba Busch Thor (KD) återuppväckte förslaget om en kulturkanon i sitt tal under torsdagskvällen, eller som hon kallade det, en klassikerlista. Tanken är att alla elever ska ta få ta del av centrala verk, kanske främst inom litteratur, men det kan också handla om till exempel teater eller musik som kommit att prägla vår gemensamma kulturhistoria. Det ska förlängningen bidra till att stärka svenska värderingar, och förslaget är välkommet, men kanske främst av andra skäl.
Frågan om en kulturkanon har mer eller mindre legat i dvala i ett decennium. Inför riksdagsvalet 2006 väckte förslaget, då från Liberalerna, något så ovanligt som en stor kulturdebatt. Det tog inte heller lång tid den här gången, innan de stridslystna kritikerna vaknade till. "Det blir ändå en pålaga uppifrån. Och vad anses vara god litteratur?", kommenterade Åsa Fahlén", ordförande för Lärarnas riksförbund i SVT efter Busch Thors tal (7/7).
Nog kan man se det som en politisk pekpinne, men redan i dag finns krav om att elever ska få kännedom om betydelsefull skönlitteratur i grund- och gymnasieskolans kursplaner i svenska. En kulturkanon handlar inte om att specificera vad som är "god litteratur", utan om att göra ett urval av verk som varit särskilt betydelsefulla och kan bidra till gemensamma referenspunkter från kulturhistorien. En viktig aspekt med en kanon är också att stimulera till läsning, men det ska snarare ses som en grundstomme än en tvångströja för lärare som vill lyfta in mer litteratur i undervisningen.
Problemet är dock att det snarare läses för lite, än för mycket. För utvecklingen när det kommer till läsvana är allt annat än uppmuntrande. Det finns en klart nedgående spiral i läsning hos framför allt pojkar. Samtidigt som flickor läser för nöjes skull i betydligt större utsträckning. Den fallande läslusten är en trend som återspeglas även i andra OECD-länder, men nedgången har i Sverige varit mer än dubbelt så omfattande. En skola som stimulerar till läsning är av särskilt vikt för barn som inte fått med sig läsningen hemifrån. Och klyftan får konsekvenser.
Mats Myrberg, som är professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet har jämfört hur läsning under tidiga år påverkar ordförrådet, och skillnaderna är dramatiska. En sjuttonåring som själv har läst mycket eller blivit läst för under uppväxtåren har ett ordförråd på 50 000-70 000 ord, medan en jämnårig som inte läser har ett ordförråd på 15 000-17 000 ord. Myrberg menar att man som vuxen behöver ett ordförråd på 50 000 ord för att hänga med i en nyhetssändning eller läsa en normal tidningsartikel.
I grund och botten handlar det om att alla ska få med sig grundläggande bildning från skolåren, vilket är en förutsättning för att skapa självständiga samhällsmedborgare. Om en kulturkanon kan bidra till att stärka just det, får vi inte låta skygglappar stå i vägen.