Samtidigt som många branscher i högkonjunkturens Sverige skriker efter mer kvalificerad arbetskraft utvisas hela familjer, trots att någon av föräldrarna har just denna eftertraktade kompetens. Behövda yrkespersoner kastas ut ur landet, trots vårt behov av deras kunskap och arbetskraft. När en förälder som är datatekniker på ett företag i Stockholm tvingas lämna landet påverkar det också hans dotter som går i skolan negativt. I Pakistan, där familjen kommer ifrån, tillåts inte unga kvinnor samma frihet och möjligheter.
Det här är kärnan i problematiken med de så kallade ”kompetensutvisningarna”, det mänskliga lidandet de orsakar. Den svenska lagstiftningen för arbetskraftsinvandring har sällan varit fokuserad på att i första hand hjälpa människor att få ett bättre liv i Sverige. Eller för den del företagen med deras behov av kompetens. I stället har man fokuserat på den svenska infödda arbetskraftens behov av att hålla sin marknad skyddad från konkurrens utifrån. Det har även funnits en idé om att de människor som kommer hit måste skyddas från utnyttjande. I sig självt såklart lovvärt, frågan är dock hur ofta man genuint har brytt som de personer som försöker lyfta sig själva och deras bästa i de bedömningarna.
Ett allt för stort antal personer har blivit utvisade från Sverige med sina familjer, inte för att de misskött sig eller begått brott, och inte för att deras jobb inte varit efterfrågat, utan på grund av små fel tidigare i karriären. Någon har fått en hundralapp för lite i lön, eller fel sorts försäkring.
Dessa utvisningar har lett till problem för företag och lidande för enskilda och har därför vållat stora protester. Den rödgröna regeringen har försökt möta kritiken genom att lägga fram ett förslag på lagändring i december förra året. Denna var dock tämligen tam och gällde bara självrättelse från arbetsgivaren. Den sade inget om myndigheternas ansvar att tillämpa proportionalitet. Alliansen har därför tidigare i socialförsäkringsutskottet lagt fram ett betänkande för att ändra lagstiftningen. Regeringen har misslyckats med att ta till sig denna kritik.
Därför valde alliansen med Centerpartiet i spetsen att lägga fram en motion på onsdagen som tar tydligare ställning, och om den går igenom, kan tvinga fram en betydligt mer rimlig lagtolkning betydligt tidigare en den ändring regeringen vill göra. Det är mycket ovanligt att politik bedrivs genom motioner, och att dessa alls går igenom, men det finns denna gång iallafall en chans att så händer. Det vore ytterst välkommet om så skedde. Utvisningar av kompetenta personer som gör rätt för sig har länge varit ett pinsamt kapitel i svensk migrationspolitik som borde få ett slut.
Hanna Marie Björklund